fredag 5 februari 2016

Festlig fredag


Ja, så sitter man här igen. Fredag, dock feberfri sådan (ta i trä) och som vanligt massor med planer för helgen. Denna vecka har vi faktiskt äntligen fått nycklarna till vårt lilla renoveringsobjekt och har redan varit på plats och börjat riva och fixa. Nåja, vi och vi. Bokomaken och svärfar kanske jag ska säga. Pocketen och jag har haft fullt sjå med att kurera oss från flunsan. Nu verkar det dock som att energin äntligen är på väg tillbaka. Så mycket man nu kan uppbåda i februari förstås, så i helgen blir det tårtkalas och lite fixande hemma med lådor och grejer. Dags att flytta lite stolar och annat till huset, även om vi inte kör något flyttlass. Vi vill dock kunna bjuda in folk att dricka kaffe mm i huset även om det inte går att bo där än.


Så nej, särskilt kulturellt blir det inte i helgen. Inga konstutställningar. Troligtvis knappt någon lästid alls… Jag har just läst ut Ishiguros ”Never let me go” dock så kan behöva några dagar att smälta den ändå. Fast har ändå påbörjat Angelica Garnetts bok om sina föräldrar Vanessa Bell och Duncan Grant. Verkar kunna bli riktigt intressant. Men först tårtbak och ballonger och förhoppningsvis lite välförtjänt sömn. Vad hittar ni på?

torsdag 4 februari 2016

Veckans utmaning på Kulturkollo: Säg det med en enda mening!


Ja, något sent så hoppar även Bokomaten på tisdagsutmaningenpå Kulturkollo. Den här veckan handlar det om citat och en-radingar. De där kärnfulla formuleringarna som fastnar i hjärnan eller som man går och tänker på långt efter att man läst dem.

I mitt fall så tänkte jag ta det första som poppar upp i huvudet och det råkar vara både en boktitel och en textrad från en låt.

Boken ”Det är så logiskt alla fattar utom du” är inte bara bra, den har även en briljant titel. Den sammanfattar precis allt som boken handlar om men är också lockande och fastnar lätt. Det är en ungdomsbok av Lisa Bjärbo som kom för några år sedan och som handlar om en pojke och en flicka, bästa vänner men som känner mer för varandra än de egentligen vågar säga. Och vart annat kapitel är ur tjejens synvinkel och vart annat ur pojkens.

Titeln är en textrad hämtad från Annika Norlins låt ”Någon gång måste du bli själv”. För övrigt en underbar titeln även den men den har nästan fallit lite i glömska pga den där andra textraden. Jag tillhör ju dem som i princip anser att allt Annika Norlin rör vid blir till guld. Det är nästan slöseri att hon just nu håller på och pluggar till psykolog för hon borde ägna varje vaken tid åt att skriva, skriva, skriva så att vi fick mer av henne att stoppa i våra hjärnor.

Även den här låten handlar om en tjej som bidar sin tid, som väntar på att den där killen hon är kär i ska förstå att det egentligen är de två som passar ihop. Det är så självklart att det kommer att bli de två en dag att det bara är för henne att vänta. När jag hörde den här låten första gången hade jag redan träffat min man sedan ett par år, men det betyder ju inte att man inte minns hur det var. Att gå och längta och vänta och hoppas. Och så där är det med alla Annikas låtar. Man kanske inte känner igen sig just där och då, men de lyckas förflytta en till ett känsloläge man så väl känner igen. De lyckas bli personliga och ändå allmängiltiga på samma gång. Detta är nog inte min favorit av henens låtar egentligen, men det är något med den där textraden som inte vill läsas normal, man hör alltid melodin i slingar, varenda gång man tänker på den. Avslutar med att ge er hela texten. 

Varsågoda:

”Någon gång måste du bli själv”

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar


Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu


Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv


Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut


Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

tisdag 2 februari 2016

Reading nooks

Det var ett tag sedan vi tittade på bokhyllor här på bloggen, eller hur? Jag gick igenom min Pinterest lite snabbt och hittade massor med inspiration. Vi har ju skrivit kontrakt på ett litet hus som vi snart ska flytta in i (och som ska totalrenoveras) så det är extra roligt att titta på hyllor, läsplatser, bibliotek mm för tillfället. Idag tänkte jag kika lite extra på läshörnor. Har saknat en hemma och skulle vara mysigt med en nu. Lär kanske bli något lite enklare än de här dock, men drömma går ju.

Tänk att krypa upp här och läsa Anne på Grönkulla:

Alcove view

Alcove-1

Länken kommer härifrån.

Eller krypa in i en egen grotta..

 :

Bilden härifrån.


50 Super ideas for your home library. A necessary little nook in my dream home!!!! @Michelle Flynn Flynn Flynn Flynn Flynn Flynn Flynn Flynn Flynn Robertson:

Bild hittad här. Där finns för övrigt riktigt många vackra bibliotek och kontor man inte skulle säga nej till.

Vad sägs om en egen "liten hörna på prärien"?

Inspiring Reading Nooks:

Skulle finnas här..

Skulle älska att sitta här och titta ut i trädgården.

 :

Kan inte hjälpa att compact living-personen i mig ändå tänker på den stora outnyttjade, men visserligen luftiga ytan i mitten.. Bilden hämtad här. Även där finns många fina bibliotek och hyllor.

Kanske något för barnrummet?

How to make the cutest little kid's reading nook:

Fast jag måste säga att Pocketen har RÄTT mycket fler böcker än så där så han skulle behöva en rejäl bokhylla dessutom. Bilden hämtad här.

Där även denna bild kommer ifrån.


Skulle vilja ha en bilderbokslåda, men skulle nog få bygga en själv, plus att vi nog faktiskt kommer ha för mycket böcker även för det om några år. Har jag sagt att jag älskar bilderböcker?

Vad säger ni? Något som såg mer mysigt ut än något annat? Har ni kanske redan själva inrett en ordentlig läshörna hemma?

måndag 1 februari 2016

Lilla Berlin. Del 4, Cute Overload av Ellen Ekman

Lilla Berlin. Del 4, Cute Overload (häftad)
Jag kom på att jag ju inte skrivit ett ord om nya Lilla Berlin-boken! Och snart är det dags för ytterligare en! Jösses vad produktiv hon är, Ellen Ekman. Jag har ju älskat ihjäl de tre tidigare delarna och även den här samlingen med stripar håller hög klass. Det är dock inte riktigt lika klockrent rätt igenom så visst skrattar jag och fnissar flera gånger, men inte så där att det bara rusar rätt in i hjärtat av humor och igenkänning. men det kan ju till stor del också ha att göra med att det inte ligger just så nära mig, faktiskt. 

Utom vissa stripar, som t ex de som omslaget syftar på. Jag menar, VEM kan gå in på ett rescue center för djur och INTE vilja kommer hem med alla de mest tilltufsade och skadade små katterna? Speciellt om föreståndaren rakt serverar en en lagom humaniserad snyfthistoria så att man känner sig personligt ratad där man går runt och tycker synd om de stackars söndagsexemplaren. 

Ekmans storhet ligger i ironin och att hon inte väljer för politiska frågor. Politisk satir och vardagsliv i ett. Ser så fram emot nästa del. 

söndag 31 januari 2016

Spännande nyheter

Ja, kika in på Kulturkollo idag så får ni se lite spännande nyheter. Både för dem, men kanske framför allt för Bokomaten. Bloggen går in i en ny era. Den kommer naturligtvis att finnas kvar och fortsätta som vanligt men framöver kommer jag även att skriva en del på Kulturkollo. Bloggarna är så pass olika att det förhoppningsvis ska gå bra att bolla med båda delar. Hur som helst ska det bli en rolig nystart i bloggandet. Det kommer att dröja några veckor innan jag och dagens andra nyhet på Kulturkollo kommer in i rutinerna men idag kan ni läsa lite om vilka vi är. 

fredag 29 januari 2016

Febrig fredag 2


Ja, förra fredagen var det vab, det är det visserligen denna fredag också men nu ligger även resten av Bokomatfamiljen nere. Det var ett ovanligt läskigt virus det här och ett ytterst olägligt sådant. Det växer stora högar på jobbet och hemma har vi verkligen annat vi skulle behöva göra än titta i kors, se på Paw patrol (barnprogram för de oinsatta) och snyta oss. Tack och lov för nässpray och kaffe så att vi i alla fall har kommit ur sängen de senaste dagarna. Så där värst mycket läst kan jag inte påstå att det hr blivit, men Goodmans River road var för spännande för att hålla sig borta ifrån. Den var ju dock påbörjad redan innan…

I övrigt har det varit en lite konstig vecka, Cision har rankat bokbloggare och Bokomaten kom på 8:e plats! Kul, men jag förstår inte alls hur de kom fram till det!? Riktigt bra och roliga bloggar förutom Bokomaten på listan, men tycker allt att jag saknar några duktiga och populära också. Hade tänkt skriva ett eget inlägg om det, men var inte så mycket ork här.

Helgen ja, Pocketen fyller tre så vi skulle ha firat med lite kalas, nu blir det nog något ganska stillsamt. Lillkillen kan ju ändå behöva något för att piggas upp efter att ha haft feber i över en vecka.
DESSUTOM händer något mycket spännande här på bloggen på söndag! En nytändning för Bokomaten men också något nytt roligt att arbeta med. Ska bli roligt att se vad folk tycker! Kika in för det senaste!

Vad hittar ni på i helgen? Ligger ni också utslagna i feber? Har ni ork att läsa? Lyssna på musik? Eller tillhör ni de lyckligt friska som ska på fest, kanske till och med?

torsdag 28 januari 2016

Jag är den som är den av Elin Lucassi

Jag är den som är denJag lade först märke till namnet Elin Lucassi när jag bloggade för Litteraturmagasinet för ett par år sedan. Sedan dess har jag stött på henne i bibliotekssammanhang oändligt många gånger. Hon är en röst som hörs och ofta med rätta. Så här politisk och full av satir är hon inte alltid på Biblist dock, den maillista som många bibliotekarier i Sverige prenumererar på.  Hon har i alla fall tidigare arbetat på KB med utbildningsfrågor och jag tror nog att hon gör det fortfarande. Så delvis arbetar hon ju faktiskt politiskt men kanske inte fullt så… positionerat som här. För detta är verkligen en bok som sticker ut och inte ber mo ursäkt för sig. I samma anda som Nina Hemmingsson, Liv Strömquist och Ellen Ekman så tar hon feminismen till seriehyllan och hårdrar och vänder och vrider på en massa argument och uttalanden från mer eller mindre kända personer. Det är faktiskt helt underbart öfr det mesta och jag skrattar högt på bussen åt en del av striparna. Så mycket igenkänning, så mycket cynism. Men det är verkligen inte enbart feminism Lucassi framför utan det är en allmänt samhällskritisk liten skrift. Underbart. UNDERBART! Det här är precis rätt medicin en grå januaridag när slasket brer ut sig lite var stans.