onsdag 30 juli 2014

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

När jag var liten tillbringade jag många dagar och veckor på Österlen eftersom mina släktingar och framför allt morföräldrar bodde där. Jag är väldigt välbekant med miljöerna i den här boken och jag tror också att det kan vara lite dem Sarenbrant spelar på. Inte att jag är bekant med dem utan på att Österlen har ett lite magiskt ljus för många. Ett svenskt semesterparadis som man mer än gärna läser om för att fly bort lite grand. Ett ganska grymt sådant i det här fallet dock. Jag var lite skeptiskt till den här boken när den kom för den lät lite ytlig och inte helt trovärdig när jag läste om den men som sommardeckare måste jag konstatera att den är prima så de fördomarna kom på skam! Jag vill läsa fortsättningen direkt fast den har jag tyvärr inte.
 
Men intrigen då? Ja, titeln anspelar inte på på vecka 36 som i vecka på året utan i graviditetsvecka och med en liten hemma och graviditeten färskt i minnet så blir det här faktiskt inte så lite skrämmande. Någon kidnappar en en kvinna i Brantevik när hon är där på semester med sin familj och goda vänner. Höggravid så kan hon inte ha kommit särskilt långt på egen hand trots att hon hade ett stort bråk med sin man kvällen innan försvinnandet. Hon skulle heller aldrig någonsin lämna parets dotter så det är tydligt att det ligger ett brott bakom.
 
Jag måste säga att Sarenbrant beskriver personligheterna och tankarna hos framför allt bokens huvudperson, den bortrövade kvinnans bästa vän Johanna. Även hon är höggravid och har många gånger tänkt att hennes väninna är överspänd och borde slappna av mer. Hon har dock börjat förstå det där med graviditetskrämpor en del. Och även läsaren luras först in att tänka att den försvunna kvinnan, Agnes, inte var så lätt att leva med men också att hennes man kanske inte är guds bästa barn. Många gånger fnissar jag dock och drar även en suck och tänker ”GUD, så där tänkte jag också innan vi fick barn” och nu förstår jag verkligen hur sliten Agnes är och att deras äktenskap kanske inte var prima, men att allas relationer testas ibland.
 
Jag måste dock säga att jag relativt snabbt räknar ut intrigen men det gör inte så mycket för den överraskar ändå en smula i att inte bara vara vad jag först trodde. Förr hände det att unga kvinnor kidnappade barn utanför konsum för att de hade sådan barnlängt. Eller de historierna har man ju i alla fall hört. Det känns inte så trovärdigt 2014 men det är preis vad jag inledningsvis tänker att det här kommer att handla om. Men intrigen skruvas runt några varv till.. Det hindrar dock inte att man ändå räknar ut det mesta ganska snabbt, men det gör som sagt inte så mycket . Det är spelet runt om som är det intressant och spännande att läsa. Och det är alldeles lagom svårt en varm sommardag i juli. Speciellt kanske om man själv tänkt sig en semesterdag eller vecka i Brantevik, Vik eller Kivik. Själv hade jag nog inte läst om det inte vore just för de familjära miljöerna, men det är ju en aledning så god som någon.