Infernaliskt

Ja, jag kan inte minnas att jag varit exalterad över någon Dan Brown-bok tidigare, men den här handlar trots allt om Florens och Dante. I ärlighetens namn har jag bara läst DaVinci-koden och tyckte den var.. Ja, ok. Spännande, vill jag minnas. Varken mer eller mindre. Får se vad jag tycker om den här så småningom. Än så länge har jag bara precis börjat och det är aningens blandade känslor till intrigen.. Mest stör jag mig på dessa otaliga referenser till hur den kvinnliga huvudpersonen ser ut. Hon är ett geni men det måste ändå hela tiden påpekas hur attraktiv hon är, vilken slank midja hon har, vilket blont och vackert hår hon slänger med, vilka graciösa händer hon har..

Florensporren däremot.. den får ganska höga poäng redan en kort bit in i boken...

Karla brottare och Boris Olsson av Anders Sparring

Det är faktiskt ganska ovanligt med roliga barnböcker som inte är så där putslustiga men som ändå går hem. Och som inte är någon form av subtil humor med ett allvarligt budskap i botten. Det är ofta det kommer lärare och elever med för den delen och frågar efter "någon lite rolig" bok att läsa högt eller själv och det är lite tråkigt att alltid dra upp samma titlar så det här är faktiskt ett välkommet tillskott! Det är inte humor av den sorten som man skrattar rätt ut åt hela tiden kanske, pruttar och folk som drattar på ändan i olika kladdiga substanser. Däremot är det humoristiska situationer och karaktärer. 

Karla brottare är så bra på att brottas att hon kan brotta ner vem som helst. Sin pappa t ex. Och den stöddiga gubben på brottarklubben. Där träffar hon även Boris Olsson, fd brottare som de andra på klubben tycker att det är kul att reta och skratta åt. Det tycker inte Karla däremot. Inte hennes bror Martin heller, som är den som tar med Karla till brottarklubben. Martin, som Karlas bästis Rut är kär i. Själv är Karla nog kär i Josef. Som kan spela fiol och har glimmande glittriga ögon. 

Detta är andra boken om Karla brottare. Tidigare har Anders Sparring även skrivit böckerna om Megavega som blev julkalender för ett par år sedan. De böckerna går så där på skolan där jag jobbar faktiskt, men förra boken om Karla brottare funkade fint som högläsning på lågstadiet så jag tror att även denna borde kunna funka fint.

Jonathan Strange och Mr Norrell på BBC

Just nu florerar en tegelstensutmaning runt om bland en massa bloggar. Dvs man listar vilka böcker man har i bokhyllan där hemma som är riktiga tegelstenar, både de man läst och de man inte läst. Jag gjorde det förra veckan.

En av de mest vanligt förekommande böckerna, både bland de lästa och de olästa, är JOnathan Strange och Mr Norrell av Susanna Clarke. Jag påbörjade den som ljudbok för flera år sedan men blev aldrig färdig. Förmodligen mycket för att jag har svårt för att lyssna på ljudböcker. Den verkade himla bra så det var absolut inte därför jag inte blev färdig.

Hur som helst har jag och alla andra som inte kommit sig för ännu nu en ypperlig anledning att få det gjort. BBC håller nämligen på att spela in boken som miniserie! Serien kommer delvis att produceras av BBC America och visas någon gång under 2014, oklart när ännu.

Färgglad Fredag

Hoppla hej! Hur har ni det i sommarvärmen? Här är det gnälligt värre. Lite osäker på varför men därför får det bli en kort fredag här på bloggen. I veckan har vi haft bibliotekspremiär med pocketen. I säkert fem minuter stod han ut med att vara inne på biblan innan han utstötte ett gallskrik så vi fick lämna lokalen i all hast. Inlägg om vad vi gjorde där kommer förhoppningsvis nästa vecka.:)

I övrigt har det inte blivit mycket gjort den här veckan. Pocketen är i en faaaas och gnäller över det mesta. Vill ha konstant fokus på honom...

Helgen däremot, bjuder på.. Ja, just det, som halva svenska folket blir det schlager här. Hade jag varit hemma hade jag med all säkert inte tittat men ska nu hem till kompis för fest och ett militäriskt strikt bedömningsschema för alla bidragen. Inget ont om schlager, bara inte riktigt min grej med tv-galor och tävlingar överhuvud taget. Kul att träffa vänner dock. Frutom schlager så blir det ev lite husvisningar och Dan Browns Inferno om det blir tid över.

Och färgglad fredag? Ja, är ska förhoppningsvis färgas hår till en mer vårig/somrig färg... Om jag vågar. Ni kan ju få gissa på vad..

Vad hittar ni på? Kammarkonserter? Min förra helgen var precis hur bra som helst. Brödbak? Schlagermingel? London eller Italienresor? Fast då får ni gärna hålla tyst så jag slipper bli avundsjuk..:) Och vad läser ni för tillfället? Dan Brown som jag? Ni kan ju följa mig på twitter om ni vill läsa om min frustration när jag läser..:)

Bilden är från en gammal annons på etzy.com. Tyvärr är de inte längre till salu.

Wierdo -the låtlista!

Det visade sig ju mycket riktigt vara så att kapiteltitlarna i boken Wierdo var just låttitlar! Hans-Olov Öberg på förlaget påpekade detta i en kommentar till inlägget om boken. OCH skickade med länken till låtlistan på Spotify! Briljant ju! Boken är väldigt genomsyrad av musik så det hade faktiskt varit rätt bra att ha den bredvid medan man läste. Kanske något att bifoga i pocketupplagan? Hur som helst, här är länken:

http://open.spotify.com/user/malin%c3%b6sterman/playlist/0VrMSkAoSr8E3JANHGgApW 

Bra lista, även när man inte läser boken.

Ska vi byta grejer med varann?

Ja, idag är stora bokbytardagen! På de flesta platser där det anordnas ska man först ha lämnat in böcker för att få plockaåt sig idag. Jag har inte haft möjlighet att komma loss och lämna in någonstans dock, men hade nog inte kunnat komma loss idag heller för att plocka på mg böcker ändå.   Hoppas ni andra har bättre möjlighet dock! Gå in på sidan och se var närmaste bytesplats finns för dig!

Weirdo av Cathi Unsworth

Ibland vet man inte riktigt vad det är man får i sin hand. "En klassisk brittisk deckare med en twist av noir" står det på omslaget och det beskriver den visserligen ganska bra, men skulle också kunna stå på så många andra deckare och vet ni, den här förtjänar så mycket mer än så! Wow! Jag har aldrig hört talas om Cathi Unsworth tidigare men tydligen har hon skrivit romaner, noveller och arbetat som journalist. Att det är en erfaren författare, det känner man onekligen när man läser dock. Herre jösses vad spännande det här är! Genom ett märkligt sammanträffande så är detta dock den andra boken, nästan på rad, som jag läser om ett mord bland ungdomar i en liten brittisk stad. Onda flickor av Marwood var också galet spännande, men jag tycker nog nästan att det här är snäppet värre faktiskt. 

I Marwoods bok var det barn som stod i centrum, här är gänget några år äldre men befinner sig fortfarande i tonåren. Historien växlar mellan 2003 och 1984. En nutid då privatdeckaren Sean Ward försöker ta reda på om den dömda mördaren Corinne Woodrow verkligen var ensam den där dagen då det hemska hände. Den historia som utspelar sig 1984 är dock den som griper mest tag i mig och jag som läsare lever faktiskt i ovisshet nästan ända till slutet, både om vem som är skyldig men också vem det är som faktiskt blir mördad. Vad var det som hände? Hur hänger det hela ihop? Vilken roll spelade de personer som vi följer 2003 då, när de var unga? Och vart har alla de inblandade tagit vägen idag? 

Unsworth lyckas inte bara hålla läsaren i ovisshet om vilka som är inblandade, hon presenterar också nya spår och sammankopplingar som man kan se trådar av när man sedan tittar bakåt i historien. Det är en komplex historia med många inblandade och många händelser som slutligen leder fram till slutet, både på historien 1984 men även dagens utredning och de inblandade i den. Dessutom är det en twist av magi och öernaturligheter här som bara precis förekommer i utkanten och aldrig blir löjlig på något sätt som så lätt skulle kunna hända när man blandar det i en realistisk deckare.

Ja, det är visserligen "En klassisk brittisk deckare" som så många andra men samtidigt måste jag säga att den ligger långt över genomsnittet. Det enda jag är lite fundersam över är faktiskt översättningen. Att man kallar den Wierdo, det är en sak. Det är väl kanske lite av ett uttryck på svenska också och även om jag tycker att man hade kunnat översätta det också så köper jag det ändå. Varför i hela fridens namn man valt att behålla titlarna på kapitlen på engelska dock ,det förstår jag faktiskt inte alls? Är det någon referens jag missar? Är det låttitlar? Det måste det väl nästan vara, eller? Annars är det ju obegripligt varför man skulle behålla dem. Och ganska onödigt.