måndag 20 juni 2016

Pixi-släpp


Ja, då har bloggen fått en ny liten recensent. Aktiviteten på bloggen kommer vara ganska låg i sommar då annat kräver ganska mycket uppmärksamhet... Kulturkollo håller dock fanan högt och man kan hitta inlägg även från mig där en gång i veckan hela sommaren.

Glad sommar på er!

fredag 10 juni 2016

FYI Friday


Ingen nämnd och ingen glömd...

Aktiviteten på bloggen kommer att gå ner här nu över sommaren. Jag meddelar när det händer något och det kommer något inlägg då och då. Dessutom kommer Kulturkollo att hålla ställningarna. Vi har ett par teman kvar innan även Kulturkollo drar igång sin temaverksamhet och tills dess kan man hitta mina inlägg där. Under sommaren kommer kollot att se lite annorlunda ut men vi har flera spännande inlägg på gång även under semestern så kika in regelbundet!

onsdag 8 juni 2016

Shop, baby, shop!

En shopaholic i väntans tiderEn shopaholic i väntans tider av Sophie Kinsella

Varför gör jag det här mot mig själv. Detta är tredje boken om Becky Bloomwood (Brandon) som jag läser nu och jag tycker fortfarande inte att de är bra egentligen. Framför allt inledningsvis så tycker jag att hon är så blåst att det gör ont i kroppen att läsa. Men hon är som en trafikolycka. Det går inte att titta bort. En av anledningarna till att jag plockar upp de här böckerna då och då är nog dessutom att Kinsella är så bra på att fånga upp lite olika teman så att de ofta poppar upp när man vill just tema läsa. Denna gång är det naturligtvis för att jag blev sugen på att läsa något lättsamt om att få barn. Och lättsamt är det onekligen. I alla fall till en början.

Jag måste dock säga att handlingen ar sig ordentligt när Kinsella introducerar den ”rödhåriga häxan” och Beckys designer-kompis Denny som är så otroligt osannolik, men rolig och underbart lojal. Dessutom känner jag faktiskt igen mig i vissa cravings och men till skillnad från Rebecca Brandon (fd Bloomwood) så har jag vissa gränser och går inte bananas över varenda pryl jag ser. Små babykläder, jovisst, det kan jag också förköpa mig på, men 5 barnvagnar med olika funktioner och av olika designers? ALLT är faktiskt inte lika roligt. Hon har liksom inga gränser. Det kvittar om det är en scarves eller en specialdesignad tvättlapp, hennes begär är lika stort ändå och hon slösar hejdlöst utan någon eftertanke. Hon investerar på riktigt barnets pengar i vintage Barbie och skor till sig själv som kan tänkas bli rariteter om 50 år… Ta det för vad det är istället. Hon vill ha snygga skor, det kan man ju köpa.

Hon är onekligen påfrestande att läsa om men det är en berg och dal-bana att läsa. Fullständigt skräp emellanåt och sedan plingar det till och blir engagerande, framför allt när hon och hela hennes entourage vill hämnas på bruttan som försöker stjäla hennes man. Jag skulle inte gå så långt som att ge den här boken en 1:a i betyg, verkligen inte, men den förtjänar inte riktigt en hel 2:a heller… Men någonstans strax därunder?=) Snabbläst när hjärnan är gravidmosig är det i alla fall.=) 

tisdag 7 juni 2016

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan av Anna Winberg

Vaknätter och verklighetskaos i VasastanJag köpte den här med tanken att en rolig bok om graviditet och föräldraskap med lite svenska chick-litt-inslag skulle vara precis lagom så här i slutet av graviditeten. För ett tag sedan läste jag Jannice Eklöfs "Genom Paradiset på en såikmatta" och recade på Kulturkollo. Den boken hade jag lite samma funderingar kring, men det är verkligen stor skillnad. För den boken älskade jag! Den här? Njae.. Jag vet inte riktigt vad den här boken vill egentligen.

Tre väldigt olika kvinnor träffas via en mammagrupp på BVC och bildar en osannolik vännskap. Det är den bullrika, storväxta och vackra Dolly som ser ut som Nigella Lawson. Det är Emma, med ett halvtrist jobb och som fruktansvärt gärna skulle vilja vara den där glödande perfekta lattemamman. Som Shirin ser ut att vara. Allt hennes barn har är designat då hon tidigare arbetade på Svenskt Tenn, men nu är hon arbetslös, hennes man lämnade henne när hon var gravid och nu hoppas sig räkningarna och ensamheten hotar att sluka henne. 

Det är liiite svårt att förstå att de blir så bra kompisar, men ibland blir man ju vän med de man kastas ihop med, Lite av en slump. Och så är detväl här. Det kan jag ändå köpa. 

VAd jag däremot har lite svårt för är att boken KÄNNS som att den ska vara humoristisk för att den visar med brutal realism hur oglamouröst det är att vara mamma. Det är bara det att den är så hysterisk emellanåt att den inte ALLS blir realistisk och då försvinner ju liksom det. Den känns lite splittrad. Ändå finns här scener som jag verkligen tar till mitt hjärta. Som den EPISKA historien när Dolly, gigantisk matrona och med pondus utan dess like, ställer sig upp på ett flashigt café och skäller ut servitören som bett henns sluta amma. Hon flashar sig och tar ut all sin uppdämda ilska över sina övriga problem över den unge killen som inte visste vad han gjorde när han med tydlig avsmak bad henne tt i alla fall skyla sig. Själklvar filmade hon allt, lade ut på youtube och blev viral. Vilket leder till en ny karriär. 

Här finns delar som verkligen är roliga, men det känns överlag ganska skruvat, ofta i onödan och på bekostnad av karkatärerna. Deras relationer hade man kunnat lägga lite mer på. Dessutom funderar jag över upplägget att enbart följa Emma och Shirin men låta Dolly vara med på ett hörn genom deras ögon. Säkert för att det är hon som är klistret i deras vänskap, men det blir lite konstigt att man inte får följa hennes tankar också ibland. 

Nå, det är definitivt vaknätter, men inte så mycket verklighetskaos alltid. Det snuddar vid verkligheten, men skruvar den lite för långt för att kännas klockrent. Jag känner sällan igen mig i mer än vissa situationer här och där. Och kvinnornas olika partners spelar en marginell roll i berättelsen också. Vilket också känns lite overkligt? Framför allt när det gäller Emma. 

Men lättsamt, lättläst och absolut med vissa poänger är det ändå. Jag gillar verkligen Dolly, vilket kanske är anledningen till att jag tycker att det är lite trist att man bara får se henne utifrån.

måndag 6 juni 2016

Parfymsamlaren av Kathleen Tessaro

ParfymsamlarenParfymsamlaren är en krönika över ett liv men också berättelsen om starten för ett annat. Boken följer två olika kvinnor under 20- och 50-talet, till en början ganska olika och utan någon koppling. Vi får dock redan i inledningen veta att deras liv hänger samman genom att Grace, en ung nygift kvinna i London, ärver en våning och en aktieportfölj av den äldre Eva d´Orsey, bosatt i Paris.

Grace äktenskap knakar redan betänkligt i fogarna och hon beslutar sig för att lämna staden på vinst och förlust och dra till Paris för att höra testamentet, trots att hon är övertygad om att de har fått tag i fel person. Det blir startskottet för Grace egna äventyr. Hon bestämmer sig för att ta reda på vem Eva d´Orsey var och varför hon testamenterat allt hon äger till en okänd kvinna. Hon tar reda på allt hon kan om kvinnan som visar sig ha levt ett fascinerande, men tragiskt liv. 

Titeln på boken syftar egentligen inte på någon av kvinnorna. Och egentligen, tror jag, inte på någon person i boken alls. För det är visserligen en berättelse som doftar starkt av olika doftnoter och där finns gott om inslag för en parfymnörd som jag att gotta sig åt. Två av bifigurererna i boken är nämligen parfymörer, vansinnigt begåvade näsor, som följer Eva och dofterna blir ett ständigt återkommande inslag i båda kvinnornas liv. Men det är ingen som SAMLAR på parfymer även om kreatörerna bevarar sina egna skapelser på hyllorna i en liten butik i Paris. 

Nå, jag, som faktiskt är lite av en parfymnörd och älskar dofter och faktiskt HAR samlat en del, jag gillar just den biten och alla referenser till för tiden kända noter och märken. Och historien är lagom engagerande och trevlig, faktiskt. Däremot funderar jag på vad jag hade tyckt om romanen hette säg "Knappsamlaren" eller "Tennsoldatsamlaren". Jag tror att ämnet i sig måste väcka en viss sors intresse ändå, annars håller inte riktigt storyn här. Eller den håller ju ihop, jag tror bara inte att jag hade brytt mig, faktiskt. Som det är nu gillar jag det dock. Det är lagom flärdfullt, Paris, London, New York. Och ett brutalt krig som skiljer de båda kvinnornas generationer åt. Inget världsomvälvande men småtrevligt och precis lagom när solen steker och man vill ha lite lagom verklighetsflykt,

torsdag 2 juni 2016

Det är liksom… hemtrevligt. På ett otäckt sätt

Sjuka själar
Sjuka själar av Kristina Ohlsson


Kristina Ohlsson är produktiv får man säga, nyss har jag läst ut hennes nya barnbok Zombiefeber när Sjuka själar äntligen landade på skrivbordet. Det är en klassisk skräckhistoria men med tydliga deckarinslag, vilket ändå känns naturligt då Ohlsson ju numera ändå får kallas för en etablerad deckarförfattare.

Vi får följa ett antal personer i Kristianstad. Lukas återvänder efter att ha varit borta i 10 år efter att ha utsatts för ett övergrepp som skakat staden i dess grundvalar. En morgon hittades han i Tivoliparken, svårt misshandlad, medvetslös och nära döden. Det var tydligt att han blivit utsatt för tortyr. Han var inte den förste som försvunnit. Men den förste som kom tillbaka. Ett antar försvinnanden hade upprört staden under åren fram till Lukas återvändo. En av hans bästa vänner, Fanny, försvann ett år tidigare och något år tidigare försvann en medelålders kvinna på under liknande omständigheter. Gemensamt för de alla var att de såg ett brinnande träd och ett kort strax före sina försvinnanden och när Lukas hittades blev alla i stan smärtsamt medvetna om vad de två kvinnorna troligtvis utsatts för. Problemet var att Lukas drabbats av minnesförlust pga sina skallskador. Han minns egentligen ingenting av året som föregick hans försvinnande.

Men nu, 10 år har gått. De två kvinnornas familjer har fortfarande inte fått något avslut och Lukas återvändo rör upp många smärtsamma sår. Samtidigt flyttar en av hans barndomsvänner in i prästgården tillsammans med sin flickvän. Även han har varit borta i åratal och har bott i Stockholm. Alla spänningar dras åt ännu mer när vännens flickvän verkar se allt märkligare saker i huset. Saker flyttar på sig, folk bryter sig in och på arbetet får hon höra historien om hur en galning murade in kvinnor levande i källaren för 70 år sedan. Fast prästgården har ju inte ens någon källare, eller?

Alltså, det är mycket här som inte är nyskapande men strunt i det! Det är klassiskt, otäckt och jag gillar att Ohlsson tar den genre hon kan, deckaren, och gör om den till skräck. För det här är ju egentligen bara ett gammalt brottsfall som visar sig ha mycket makabra och otäcka omständigheter. Ohlsson har visserligen övat sig i skräckgenren genom att skriva makalöst spännande och populära barnböcker, vilket också märks, men för vuxna är det här henne första flört med skräcken.


Och jag gillar det. Märks det? Jag gillar miljöerna, jag gillar vandringssägnerna, jag gillar personerna faktiskt också. Det är liksom… hemtrevligt. På ett otäckt sätt. Men inte fantastiskt. Bara allmänt bra. Jag rekommenderar det definitivt som sommarläsning för det är inte krävande att läsa men lagom spännande och med viss kvalitet får man säga. Tumme upp.

onsdag 1 juni 2016

Winter is coming to skolbiblioteket

IsdrakenIsdraken av George R R Martin

Så konstigt, jag var helt säker på att jag hade skrivit om den här boken men när jag letade i bloggen efter mina anteckningar inför ett bokprat så kunde jag faktiskt inte hitta dem. Nåja, det är bara att göra det nu istället för den förtjänar att lyftas fram. Även om jag tror att den här säljer till många föräldrar som det är, bara pga författarnamnet… För jodå, visst är det Game of Thrones-GRRM som varit framme och skrivit en barnbok. En klassisk saga om en flicka som föds under en så kall vinter att dess like aldrig tidigare skådats. Tyvärr fryser hennes mamma ihjäl och flickan blir väldigt annorlunda mot sina jämnåriga kamrater i byn. Hon älskar vinter och kyla och är alltid tyst, allvarlig och framför allt väldigt kall. Hennes kroppstemperatur är mycket lägre än andras och hon passar inte riktigt in i byn där hennes familj bor.

Legenderna om isdrakar och hur farliga och sällsynta hörs då och då i byn. Ingen har någonsin sett en när så plötsligt en dag en verklig isdrake dyker upp och förebådar en extra kall vinter. Alla vet att isdrakar är livsfarliga, men Adara, som flickan heter, formar ett band till draken som hon bevar som sin hemlighet. Åren går och isdraker återvänder då och då och Adara lär sig rida på dess rygg och de blir ett ovanligt par.

Många år senare hamnar landet i krig och härjas svårt att elddrakar och soldater från granlandet. Nu närmar sig förödelsen snart även Adaras by och hotar att förgöra hennes familj. Adara inser att den enda som har en chans att stå emot är en isdrake och isdrakens ryttare.


Nu höra ju, klassisk saga men med ett lite annorlunda upplägg och definitivt inte något tillrättalagt slut.  Så som sig bör när man pratar George RR Martin, trots att det är en barnbok. Jag gillar verkligen det här. Det är klassiskt, spännande, finstämt utan att för den delen bli tråkigt eller för… upprepande. Visst känner man igen många delar från väldigt många berättelser, men det känns ändå inte som bara ännu en kopia på andra kopior utan faktiskt bara.. bra. Förmodligen för att Martin tar sin historia på allvar, även om den är banal på vissa ställen. Jag rekommenderar det definitivt till fantasybarnet i säg 2:an-4:an.