onsdag 23 juli 2014

Florenslitteratur

Florensvecka: The Black Rose of Florence av Michele Giuttari

Efter “A death In Calabria” var jag sugen på mer Giuttari och Florenssuger var ju knappt tillfredställt alls så eftersom jag har reseterande Ferrara-deckare i hyllan också så kör jag på. Och vilket lyckokast! För det här är verkligen spännande! Vilken superdeckare. Frimurare, sammansvärjningar, satanister, beskrivningar av Florens, Toscana och den utspelar sig dessutom under en period då vi faktiskt varit i Florens, under firandet av deras stadshelgon den 24 juni, om än ett annat år. Det är så mycket beskrivningar av platser, av fenomen och saker att det känns som att man är på plats. Det kan vara så att Giuttari fick lite bannor efter förra boken som utspelade sig i USA och i Södra Italien. Hans läsare vill ha Florens.:) För här får vi det i kubik. Allt som bakgrund till en riktigt fantastiskt ruggig historia.
En kvinna hittas mördad i sitt hem med en stor svart ros mellan benen. Hon har blivit torterad men inte sexuellt utnyttjad och snart börjar det dyka upp ledtrådar som vittnar om att det skulle kunna vara satanister i farten. Något man verkligen inte vill ska komma ut men journalister har en tendens att gräva fram allt och lite till. Det visar sig också bara vara det första av flera mord med liknande tema. En kyrka bränns till grunden med liket av en avrättad kvinna i askan. När de slutligen lyckas identifiera offret för de veta att hon haft en svart ros tatuerad på låret… Och hela tiden känns det som att någon försöker försvåra Ferraras arbete. Är det frimurare bakom också? Och vad är det för fruktansvärd hemlighet som den första unga kvinnan dolde? Varför var hennes förhållande till sina föräldrar så ansträngt?
Det blir aldrig Dan Brown-varning på det här trots så många konspirationsteorier. I Italien är det lättare att köpa att det finns hemliga sällskap, ryggdunkande och korruption dessutom. Det blir bara väldigt spännande. Det enda som stör mig en smula är att Giuttari ibland känns aningen gubbsjuk då ALLA kvinnor är långa, slanka, med stora ögon och fasta bröst. Han är dock alltid noga med att poängtera hur Ferrara välkomnar kvinnliga poliser eftersom det saknats och behövs. Av flera anledningar. Nåja, han är ju inte ensam m att beskriva sina karaktärer som snygga.
En annan sak som jag börjat reagera på är dock också att han inte är superbra på att binda ihop sina böcker i serien. Det förklaras kort efter ganska lång bit in i boken att Ferrara blev förflyttad tillbaka till Florens efter Rom, men när boken börjar så undrar man faktiskt lite vad han gör där? Nåja, det är förlåtligt, böckerna fungerar kanske bättre fristående på det viset, men synd när man försöker bygga en sammanhängande serie.