söndag 26 juli 2015

Hogwarts Express

Gör ett litet avbrott så hör i semestern för att visa upp dagens loppisfynd! Ett litet Hogwarts Expresståg, komplett med Ron och Harry, tågkupé och pytteliten tågstation. Dessutom rör sig tågskenorna när man snurrar på skorstenen. Jag kan se att det fattas lite delar men oj, vad det inte gör något. Är överförtjust som det är ändå. Love it! 






onsdag 8 juli 2015

Lilla Berlin –Leva life av Ellen Ekman

Lilla Berlin - Leva life (Lilla Berlin #3)Det behövs egentligen inte något jättelångt inlägg om det här albumet med stripar som jag slukade strax innan midsommar men inte haft tid att skriva om förrän vi kom hem från Italien. Ellen Ekman är för fasen briljant. Jag fattar inte hur hon så precis lyckas se detaljer och fenomen på ett sätt som både ger ett utifrånperspektiv men samtidigt så väldigt intimt mitt i prick. GUD, vad jag känner igen mig emellanåt och skrattar så jag gråter. Det här är guld. Ekman skulle kunna välta berg med den där precisa insiktsfullheten och sin penna. Det bästa är att hon ofta får en att tänka efter dessutom, att skratta åt sig själv, att fundera över en del egna ovanor som inte är något att vara så där väldigt stolt över. Samtidigt lyfter hon en i de där åsikterna och vanorna som man ibland tycker känns lite meningslösa. ”Vad tjänar det till”, typ. Så får man lite extra kraft och får känna sig duktigt och bra samtidigt. =) Suveränt.=) Ellen Ekman for president säger jag. Älskar också att klassikern ”hipster eller gubbe” har fått en massa uppföljare här. Också otroligt förtjust i ”naturprogramserien” där man gör närstudier av olika karaktärer. Speciellt som kan vara svåra att känna igen innan det är för sent, som i trubadurens fall. Plötsligt sitter man där och lyssnar på en dålig version av ”Save tonight” och undrar hur det gick till. Älskar´t. ÄLSKAR´T!

tisdag 7 juli 2015

En mångt mycket bättre roman med Florens som backdrop

Up at the VillaUp at the villa av Somerset Maugham

Direkt efter att jag last ut Mary Hoffmans mindre medryckande bok ”David” så gav jag mig på den här lilla tunna finingen. Jag minns precis hur jag satt på stranden nere vid floden Arno i Florens medan min son satt bredvid och grävde i sanden och jag tänkte att redan efter 10 sidor utan någon som helst handling så känner jag att detta är en fantastiskt mycket bättre bok än den förra. Och då menar jag bara de första 10 sidorna. Resten av boken gör en inte besviken för även om de första kapitlen mest handlar om hur en ung änka sitter i skuggan i en lånad villa uppe i bergen utanför Florens och överväger om hon ska gifta om sig eller inte så tar handlingen plötsligt en HELT annan och mycket oväntad vändning.

Det är få personer i galleriet här och även om Mary (som hon heter) verkar vara lika tilldragande som Michelangelos David så blir det aldrig blasé eller tråkigt. Tvärtom. Faktum är att Mary själv verkar aningens blasé och uppgiven över livet efter att ha gift sig ung i ett förälskat rus och sedan spenderat sitt äktenskap med at vara djupt olycklig tills hon nu vid 30 är en desillusionerad änka. Med mer än en beundrare. Till en början verkar det som att hon bara är rik och bortskämt och väljer mellan en äldre man med stora politiska och ekonomiska utsikter, och den unge rufflaren och spelaren som inte går att lite på. Någon som påminner inte så lite om Marys tidigare make. Men så enkelt blir det inte. Båda männen har fler bottnar än så och det introduceras en helt annan intrig med hjälp av en ung flykting och violinist som flytt till Italien efter Tysklands annektering av Österrike 1938.

Mary tvingas ta en rejäl titt i spegeln och fundera på om det där vackra ansiktet speglar hennes inre eller om hon bara varit självgod och självupptaget.

Ja, boken kom ut i början av 50-talet, tror jag, men utspelar sig troligtvis just där mellan mars 1938 och december 1939 någon gång. För kriget är inte närvarande även om de politiskta oroligheterna är det. Även om de inte har någon stor betydelse för handlingen i boken som kretsar just kring villan upp i bergen. Framför allt är det intressant att se hur Mary påverkas av sina beslut under de här tre dagarna som den utspelar sig under. Hon går från djupt självgod och naiv till att bli något som liknar något mer ödmjukt och till att ta lite mer ansvar för sitt eget liv.

Jag var dessutom övertygad om jag verkligen skulle ogilla den ”charmige unge kortspelaren och sol- och våraren” men även han visar sig bra mycket mänsklig än man först hade kunnat tro.


Jo, jag gillar. Tror inte att jag hade gillat det alls för 20 år sedan då jag förmodligen hade gett den ungefär samma omdöme som jag gav ”The Great Gatsby”. Bortskämda människor med bortskämda mäniskors problem. Och jo, det är det, men det är intressant att läsa ändå. Framför att för att Somerset Maugham gör det intressant med sin insiktsfulla penna.

måndag 6 juli 2015

Nä, det här var inte det bästa jag läst direkt..

DavidDavid av Mary Hoffman

Ja, du. Hoffman, vad ska jag säga. Om en bok handlar om Florens, konst, historia och dessutom är skriven av Stravaganza-favoriten Mary Hoffman, då ska det rätt mycket till för att jag inte ska duka under med hull och hår och gå all in. Om jag istället tycker att det är lite segt och träigt, ja, då ä det nog inte en skitbra bok, alltså. Jag är villig att förlåta mycket om Florens finns med på ett hörn i en bok och om det dessutom är en fiktiv berättelse om en av de viktigaste perioderna i stadens historia så borde det inte finnas några hinder alls. Så jag tror att jag med säkerhet kan säga att detta inte är den bästa boken i mina bokhyllor.

Handlingen utspelar sig i Florens under 1500-talet. Den unge Gabriele kommer till staden för att ta jobb hos sin ”mjölk-bror” Michelangelo. Gabrieles mamma tog hand om Michelangelo som barn efter hans mors död och de har växt upp tillsammans även om de tillhör olika klasser. Då Gabriele tänker sig en karriär som stenhuggare passar det fint att han får hjälpa och assistera den kände skulptören som bestämmer sig för att använda Gabriele som modell för sitt nästa stora projekt: en David-staty. Detta sker dock förste efter att Gabriele redan varit i staden i några veckor. Michelangelo var bortrest när Gabriele först anlände till Florens och eftersom han tydligen är oemotståndligt snygg så blev han snabbt inlurad till en ung änka där han spenderade nätterna i synd. Något som får ödesdigra konsekvenser senare i boken.

Överhuvudtaget är det MYCKET fokus på hur fantastiskt snygg Gabriele är och hur alla kvinnor (och en hel del män) kastar lystna blickar efter honom och hur svårt det är för honom att stå emot. Det är mycket sex till höger och vänster. Efter ett tag dras han även in i stadens politik och spion mellan de republikanska ”Savonarola-anhängarna” och de som stödjer familjen Medicis kamp för att ta sig tillbaka till makten.

Det är upplagt för massor av intriger och spänning men jag märker att jag finner det ganska… lamt. Förmodligen för att så mycket handlar om hur naiv Gabriele är och hur allt som händer honom händer pga att han är så snygg. Nu har jag dessutom sett Davidsstatyn i verkligheten många gånger och jo, han var fit, visst, men kom igen… Folk var generellt visserligen ganska fula förr, med sjukdomar och avsaknad av tandläkare, läkare, dietister och allmän hygien. Det betyder inte att det blir superintressant att läsa om.


Kanske hade jag för höga förväntningar, kanske var jag på fel humör. Det är inte det sämsta jag läst, men känner inte riktigt att jag kan rekommendera det till någon av mina elever och det är definitivt inte i nivå med Hoffmans fantasy-serie Stravaganza som också har Italien-koppling. 

fredag 3 juli 2015

Festlig fredag


Ja, så sitter man på svensk mark igen. Svårt att fatta att jag åt frukost i Florens i går och sitter på jobbet idag och godkänner fakturor och plockar post. Ska visserligen gå på semester igen snart, men i ärlighetens namn gör det mig ingenting alls att vara här. Lugnt, skönt, ingen tvååring som skriker att han vill kasta sig i Floden eller framför en motorcykel. Verklig semester. Och vädret tog vi med oss hem, även om det slog i taket med magiska 40 grader i Italien igår och det inte går riktigt upp mot 30 här ändå. Jag gillar värme men vill kunna ta det lugnt i den och inte parera en galet uttråkad kille med värmeslag.=) Lilla älskligen visade sig dock vara bra mycket mer mammas pojke än jag trott då han frös och ville ha en tröja när vi var nere på 26 grader.

Tillsammans har vi letat efter Italiens alla katter och Pocketen lärde sig snabbt namnet på de vi träffade, inklusive min älskling som jag döpt själv och som visade sig fortfarande vara vid liv. En katt jag träffade i Florens för många år sedan och som tog bulldozern in i hjärtat på mig. Hon har räddat många dagar för mig genom bara sin existens.


Det blev dock få litterära events eller souvenirer. Det enda som fick följa med hem var en Ex Libris-stämpel och en olivoja som hette Dante. Haft mer litterära semestrar än så här kan jag meddela, då jag skrämmande nog också bara läste ut två ynka böcker på två veckor. Just nu håller jag dock på med vad som verkar vara en synnerligen lovande deckare. Christobel Kents debut som av en händelse också utspelar sig i Florens och som jag känner ett akut släktskap med den ena huvudpersonen i. Gina, utsliten småbarnsmamma på minisemester hos en gammal väninna, helt själv. Får se om det blir något läst i helgen, men troligtvis kommer vi mest att packa upp och njuta av att sommaren verkar ha kommit även till Sverige.

onsdag 1 juli 2015

En språkresa med våldsamma konsekvenser

SpråkresanSpråkresan av Mats Berggren

Den här boken kom ut för några år sedan men inför ett temaarbete på jobbet till hösten så tänkte jag att den skulle kunna passa, framför allt som det verkar smått omöjligt att hitta vanliga böcker om killar som tacklas med att växa upp. Det är väl inte riktigt någon vardagsskildring eftersom det som händer Max den här sommaren och som förändrar honom är nog inte riktigt vardag för alla killar i 14-årsåldern. Tack och lov.

Max åker på språkresa i tre veckor i början av sommaren för att lära sig engelska. Det blir tre veckor som blir totalt avgörande och förändrar honom helt. Han träffar två nya kompisar och en engelsk tjej, Cate, som kommer från tuffa förhållanden och den tidigare dataspelande nörden förlorar inte bara oskulden, han dricker och råkar i bråd med några tuffa killar från området. Bråken eskalerar och Max vågar inte riktigt dra sig ur då han vill imponera på sina nya kompisar. En kväll knivhugger han kille under ett bråk och det förändrar allt. Cate slutar höra av sig och kompisarna ser på honom med ny respekt. Den tidigare så lugna och lite mesiga Max känner allt oftare raseri och när han kommer hem från resan fortsätter han umgås med sina nya kompisar istället för snälle Aron som han tidigare spelat så mycket dataspel med. Terminen börjar och det går sämre för honom i skolan och han festar och bråkar allt oftare. Det är tydligt som läsare att Max blir påverkar av sina kompisar, av alkoholen, av ruset när han slåss men framför allt så sjuder hormonerna runt i honom som inget annat.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Det finns mycket att prata om men Max känns lite.. stereotyp? Jag har lite svårt att köpa en del av hans beslut men den där känslan av att vilja passa in, av att vilja imponera, den tror jag att mååånga tonåringar har. Därifrån till att nästan slå ihjäl någon är det däremot ett långt steg. Dessutom tänker jag att en tidigare dataspelsnörd kanske inte är den biffigaste typen. Att han skulle slå ner en massa folk känns lite osannolikt, men vrede kan ju ge mycket extrakrafter naturligtvis.


Den är dock föredömligt kort på sina 160 sidor och det är ju dessutom superbra om det är en bok man ska diskutera kring. Att man inte behöver lägga all energi på läsningen ändå. Ja, på det hela taget en ok bok, men inte mer.

tisdag 30 juni 2015

Kurragömma med döden

KurragömmaKurragömma av Petrus Dahlin

Förra året kom Dahlin med den galet läskiga och fantastiska boken ”Hjärtlös” som träffade så mitt i prick att han till och med överträffade Ingelin Angerborn i genren. Den hade allt som läshungriga 10-12-åringar med sug efter skräck vill ha. Även jag tyckte den var skitbra och har bokpratat om den flera gånger. Spöken, tvillingar, NY, hemsökta hus och barn som går igen. Otäckt så det skräller om det.

Nu har han kommit med ännu en otäck berättelse som väl inte riktigt toppar ”Hjärtlös” direkt, men som kommer falla rätt i knäet på samma läsare med stor succé.

Astrid blir lämnad ensam i sommarhuset de hyrt på den lilla spanska ön när hennes mamma tvingas iväg med jobbet. Vad som skulle bli en ensam natt i huset förvandlas till en hel vecka och huset ligger dessutom lite öde en bit ifrån en liten by. Det som skulle bli en läkande gemensam semester efter faderns bortgång i en drunkningsolycka förvandlas till misär och elände.

Astrid ägnar tiden åt att bada i sjön och gå ner till byn och handla mat och titta på den lokala festivalen. Några barn i byn försöker leka med henne och drar med henne på kurragömma. I informationspapprena hennes mamma hade med sig läser hon också om sjön och får höra en historia av deras kontakt på ön. Sjön är konstgjord och tänkt som en vattenreserv. När den byggdes var man tvungen att lägga en hel liten by under vatten. I samband med att hållet fylldes med vatten så drunknade fem barn som lekte kurragömma bland husen och sedan dess har flera drunkningsolyckor inträffat i sjön. Alla barn.

Och snart börjar konstiga saker hända. Astrid drömmer mardrömmar och hon ser blöta fortspår utanför sitt hus. Och barnen dyker upp allt oftare och vill leka…

Ja, ni hör ju. Spännande så det förslår. Även om det kanske inte är HELT logiskt att hennes mamma skulle lämna henne ensam på ön men jag förstår att man måste hitta på något sådant för att kunna utsätta henne för det otäcka så där helt isolerad.


Det är inte samma nivå som Hjärtlös, men just den där isande isolerade och utlämnade känslan finns där. Att vara helt ensam och bara ha sig själv att lita på. Den fångar Dahlin perfekt faktiskt. Och det är något med det karga spanska bergslandskapet som verkligen gör sig för spökligheter. Det här är riktigt spännande och den släpps verkligen perfekt inför sommaren för just att den utspelar sig under en semester, om än en dyster sådan, gör den lite extra verklig nu. Tumme upp, Dahlin.