fredag 9 december 2016

Festlig fredag

Bildresultat för harry potter christmas

Nu är det jul igen och nu är det jul igen.... och sonen över för Lucia. Den här veckan har gått i ett rasande tempo. Sonen är vintertrött och orkar knappt med förskolan men har samtidigt roligt. Vi har haft utvecklingssamtal, bakat, bokcirklat och hej vad det går. På utvecklingssamtalet betonade de flera gånger hur roligt pocketen tycker det är att läsa och jag kan ju inte annat än klappa mig själv på axeln. Visst blir man stolt?:)

I veckan skulle jag också äntligen kommit iväg för att se Fantastic Beasts and were to find them, men det blev tyvärr inställt. Bättre lycka nästa vecka och försöker undvika för ingående kommentarer lite till. Dessutom har vi börjat med julbaket där hemma och lite mer om min favoritkokböcker inför julen kan man läsa här, på Kulturkollo. I helgen hoppas jag på att spurta lite i Jonas Karlssons "God jul" inför Kulturkollos bokcirkel som börjar nästa vecka och förutom det läser jag Väggen av Pia Dellson till en annan cirkel och har försökt komma in i Mantels självbiografi som vi skulle diskutera på bokcirkel igår men som jag... öhrem, inte blivit direkt färdig med. Jaja, det är en förskräcklig massa som ska hinnas med, eller hur? På söndag ska vi dessutom förhoppningsvis på Harry Potter-julmarknad. Hur kul är inte det på en skala! Vad hittar ni på? Och vad läser ni?

torsdag 8 december 2016

Den första kvinnan av Linda Spåman

Den första kvinnanDet här ska sägas först, det är en riktigt snyggt formgiven grafisk roman det här. Bokstäverna och blodet på framsidan ser nästan utklippt ut, eller som ett kollage, men är bara tryck. Väldigt effektfullt. Jag gillar även att det här är en roman med mycket humor och självdistans, speciellt som bokens huvudperson får höra av sin gynekolog att "jaha, serier, ja det är väl sådana där feministiska serier som är så på modet bland tjejer nu". Och det är ju precis vad det är. En feministisk serie. Och på modet. Det gör det dock inte mindre bra, tvärt om. Spåman sällar sig till en rad begåvade och smarta politiska serietecknare.

Huvudpersonen, Lilith, är både den första kvinnan och alla kvinnor. Hon växlar snabbt och ofta mellan Lilith -serietecknare och Lilith -Guds skapelse. Ibland står hon i sin lägenhet och pratar med en hantverkare, ibland ligger hon hos gynekologen och blir torterad och ibland föder hon 100 barn om dagen och tar hand om sin självskadande dotter Lamia. Det borde vara rörigt, för det blir det när man försöker förklara, men det fungerar faktiskt. Det är rått, bittert, svart och cyniskt och ofta riktigt ilsket. Men bra och nära. Det är inget jag skulle ge till vem som helst men om det hittar hem så hittar det nog å andra sidan mitt i prick. Riktigt, riktigt bra, men så nattsvart att jag blir riktigt deppig emellanåt.

onsdag 7 december 2016

Polkagrisrånarens hemlighet av Åsa Öhnell

 (inbunden) Tänk att vi redan är inne på den 7:e december. Jag har knappt kommit igång med julläsningen alls. Jag brukar ju frossa i julböcker men har i alla fall hunnit läsa den här lilla godbiten. Polkagrisrånaren är en del i serien om KlaraBella-deckarna och mig veterligen kan alla läsas fristående även om de hänger ihop.

I den här boken så lackar det mot jul och när skolan har haft avslutning så får Klara och Bella åka till Liseberg och fira hela eftermiddagen och kvällen. Naturligtvis kan de inte vara där i fem minuter innan de råkar ut för läskigheter igen. När de står i kön till polkagrisståndet så får de veta av försäljaren att han nyss blivit rånad. Av en tomte!½ Allt pekar på några flyktingkillar som kom till nöjesparken samtidigt som Klara och Bella och de bestämmer sig för att ta reda på vad som ligger bakom. Är det killen med den rostbruna mössan? Och varför sa han i så fall "Alla aktar" till polkagrisförsäljaren? Vad har vakterna på området med saken att göra och varför är Juha, killkompisarnas tränare, så himla sur och bråkig?

Ja, det här är faktiskt en riktig höjdare i serien! Det är fullt med julstämning på Liseberg, granar, tomtar och godis. Dessutom gör Öhnell ett, visserligen ganska övertydligt emellanåt, ordentligt inlägg i flyktingdebatten med den här. Varför misstänker man flyktingkillarna det första man gör? Öhnell skriver oss nästan på näsan ibland, när Klara t ex kommer fram till att hon ska vara mer tacksam över sina saker då flyktingkillarna ju inte har någonting alls i jämförelse. Men det märks att det är en fråga som ligger henne varmt om hjärtat och ändå blir hon aldrig politisk. Det pratas aldrig utvisning eller liknande utan ligger på barnets nivå. Det handlar mer om fördomar och att rannsaka sig själv. Allt förpackat i en rödochvitrandig karamellkostym. Riktigt bra med andra ord. Perfekt juldeckare för mellanåldern så här lagom till jul! Jag rekommenderar skarpt.

Boken på Bokus, Adlibris och Idus förlag.

fredag 2 december 2016

Festlig fredag


Tänk så annorlunda mina fredagar och helger har blivit sedan den här bloggen startade. En gång i tiden var det verkligen fest var och varannan helg, den ena klänningen snyggare än den andra. Det där har ju varit en klart nedåtgående trend här får man väl lov att säga, den här veckan är det dock rejält med fest igen, fast kanske inte på det sätt jag tänkte mig för 9 år sedan. Ikväll kommer Bokomaten hem efter en veckas tjänsteresa så bara det är ju fest, men vi ska dessutom på jobbgalej i säkert en timme el så. Mer än så orkar inte kidsen, men en glögg kan man kanske hinna pilla i sig. Och imorgon är det på´at igen med en hel drös med 3-5-åringar. Som sagt, kanske riktigt som förr i världen men minst lika vilt i alla fall. Utöver kalasandet så blir det förhoppningsvis lite lugn och ro men även lite adventsmys och julförberedelser. Inte en sida läst kan jag tänka dock, men hoppas på att kunna öppna "Snöfall, mirakel och frusna hjärtan" av Claire Sandy. Trogna läsare vet mitt kärleksförhållande till all things julslisk och jag har stora förhoppningar. Vad hittar ni på i helgen?

torsdag 1 december 2016

Pixi och Pocketen recar Pixi


Idag är det 1:a december och lucköppning på alla möjliga ställen. Själv kör jag ingen kalender i år av flera anledningar, tidsbrist, dålig uppkoppling och ont om inspiration är några anledningar. Däremot så tänkte vi hela familjen öppna och läsa alla böckerna i Pixi-kalendern. Det brukar vara högt och lågt, totala floppar med superhits så vi får väl se! Postar på instagram varje dag. häng på, vet jag.

tisdag 29 november 2016

Aftonland av Therese Bohman


 (inbunden)

Ja, vad ska man säga. Konst, akademiska miljöer, en medelålders nyseparerad kvinna som tänker på annat än män (fast ganska mycket män) och nämnde jag konst? Man kan ju säga att det är ganska mycket min typ av bok det här, även om jag fortfarande tycker att Den drunknade ligger flera pinnhål högre upp. För jag förstår att huvudpersonen Karolina tänker mycket på män då hon nyligen lämnat en man hon inte älskar och påbörjat ett nytt liv men emellanåt blir det aningens för mycket. Och det är aningens för lite underdog-perspektiv för min smak. Lite för priviligerat. Fast ändå så sorgligt. För där står hon, mitt i livet, Karolina. Professor med en finfin akademisk karriär som kanske är på väg att få ännu en boost och ändå känner hon sig inte lyckad. För någonstans gnager känslan av att hon kanske fattade fel beslut. Att hon kanske skulle ha velat ha barn och familj, trots allt ändå. Och nu är det på väg att bli för sent. Det är så väldigt, väldigt ensamt och det är sorgligt hur hon som är så framgångsrik inte riktigt lyckas skaffa några nära vänner. Eller det har väl inte riktigt funnits tid för det. Ytliga vänner verkar det finnas gott om. Och män. Och en kollega med potential att bli en riktigt god vän också, men något i Karolina släpper inte in dem och verkar vara väldigt rädd för att bli sårad. Eller förlora tid hon kunde ägna åt sin karriär. Trots framgångarna blir hon naturligtvis mansplainad hela tiden men det hindrar ändå inte att det faktiskt, som sagt, går bra för Karolina. Hon har flyt. Och är smart. Och väldigt beläst inom sitt område, vilket hjälper.

Men vad hjälper det när ensamheten gnager och melankolin inträder i skymningslandet Stockholm.

Titeln anspelar säkerligen både på det oändliga antal promenader Karolina tar men också på att hon känner det som att hon befinner sig i något sorts Aftonland. Hon har passerat sin ungdom utan att hon riktigt märkte det och är på väg att bli permanent ensam.

Parallellt handleder hon en glad doktorand som säger sig ha hittat århundradets scoop. Det kan som sagt ge även hennes karriär en kick om det visar sig vara sant. Satsa på karriär, på framgång, på att flytta ut på landet och inleda ännu en kärlekslös relation? På familj, på älskare? Det slår mig flera gånger att Karolina inte verkar ha så stor koll på sitt eget känsloliv eller sina egna behov. När hon väl tror sig veta vad hon vill ha så verkar det sorgligt nog vara för sent. Väldigt sällan får man känsla av att Karolina verkligen vill satsa på sig själv, men det kommer kanske av medelklassens naturliga självkänsla. Att en själv har man liksom ändå alltid med sig. Det går bra ändå. Ja, det finns en del jag hänger upp mig på men bara för att det hade kunnat vara en sådan FULLPOÄNGARE annars. Som det är nu så tycker jag bara väldigt, väldigt mycket om det. Gott så. Och hade den fått Augustpriset som den var nominerad till så hade det absolut varit en värdig vinnare och jag hade varit glad för det. Bohman gör guld av litteratur.

onsdag 23 november 2016

Saga-sagor av Josefine Sundström och Emma Göthner

 (inbunden)Det här är en kapitelbok för ca 3-5 år men jag kanske skulle säga att den snarast passar det lite äldre spannet där och inte direkt barnet fyllt tre. Om man inte har en väldigt tidig och ivrig läsare förstås. Vi läste visserligen Emil i Lönneberga flera månader före den här och den är ju rätt svår också, men långa meningar och en del krångliga ord kan man behöva förklara här ändå. Jag har till och med skrivit om flera gånger i huvudet när jag har sett att det börjar bli för mycket tungvrickare för min pocket.

Handlingen däremot är suverän! Fem kapitel med fem fristående berättelser om Saga, 5,5 år. Det är vardagsnära berättelser, som vi visserligen inte alltid känner igen oss i, men mycket som är likt också. Det allra bästa är att de är fristående. För då kan man vänta någon dag eller två mellan kapitlen och barnet måste ändå inte komma ihåg precis allt som hände i förra kapitlet. Perfekt för att börja vänja barnet vid att läsa böcker med mer text och förre bilder i.

Allra bäst tyckte min som om att läsa om studsmattan och hur Saga hoppade så att hennes kompis slog sig och fick åka till sjukhus. Studsmattor OCH sjukhus i samma berättelse!! Vilken hit!! Det är tillräckligt mycket igenkänning för att min pocket ska köpa allt det där som INTE är det.

Så, på det hela taget en finfin börja-läsa-kapitelböcker-bok. Om man plockar bort lite onödigt krångliga formuleringar som inte ens jag skulle använda. Hoppas på fler böcker om Saga.