fredag 21 november 2014

Filosofisk fredag

Årets skolbibliotekarier?

Ja, så var det fredag igen. Känns som en evighet sist fast jag vet att det bara är en vecka precis som vanligt. Jag befinner mig på konferens och lyssnar på smarta människor som diskuterar skolbibliotek. Här är full rulle hela tiden och jag måste säga att hittills har jag blivit lika.. skrämd, som peppad. Hur sjutton hinner alla superkompetenta och duktiga skolbibliotekarier med allt de gör?? Till viss del fick jag svar på det då Sofia Malmberg på Adolf Fredriks musikklasser berättade att hon har en vaktmästare som sköter bokuppsättningen och en utlånemaskin. Och en IKT-pedagog som hon jobbar ihop med hela tiden. Jag däremot, försöker föreställa mig att vara med på alla arbetslagsmöten (vilket ju är omöjligt eftersom de är samtidigt allihop) och ha fantastiska projekt om informationssökningsprocesser i alla årskurser, jobba med källkritik, upphovsrätt och ovanpå det lässtimulera. Och ändå älskar jag mitt jobb och jobbar hela  tiden känns det som.=) Men ingen kan ju hinna allt.

En annan självinsikt är ju att jag faktiskt kunde skära NER lite på läsningen... Johanna Lindbäck propagerar för att lärare, i alla fall svensklärare, bör läsa 5 böcker på ett åt. I alla fall två böcker. Ungdomsböcker/barnböcker helst då. Hon har dragit ner det för att arbetsbelastningen inte ska bli för tung. Jag tänker också att fem böcker är orimligt. Tills jag tänker på att jag själv ligger mellan 100-150 normalt sett. Men då lägger jag all min vakna fritid på att läsa och skulle definitivt kunna omprioritera lite där som sagt... Jobba mer på annat.

Hur som helst är det mycket intressant men också en del man känner igen naturligtvis. Mest spännande har nästan varit att få handfasta tips på verktyg jag inte brukar använda. Det var riktigt roligt!

Och idag är det mer föreläsningar som gäller och sedan tåg hem till mitt i natten. Har träffat en hel del folk men man hade ju alltid velat klämma in lite fler vänner mm. Helgen ska ägnas åt att pussa sönder Pocketen som jag saknar otroligt mycket men också åt att sova... Har en del att ta igen. Och förbereda nästa vecka på jobb som blir lite speciell då vi ska ha en dag med massor av happenings på bibblan när bokklubben får ta över. Fortsatt full rulle med andra ord. Vad hittar ni på?

torsdag 20 november 2014

När man får punktering på hjärnan

Hjärnpunka (inbunden)Hjärnpunka av Staffan Cederborg

Detta är något så ovanligt som en humoristisk bok för mellanstadiet med ett uns av allvar. Förstår ni vad efterlängtat detta är? Det behöver inte ens vara särskilt bra! Vad gäller roliga böcker för de som läst ”Dagbok för alla mina fans” ungefär 5 gånger och sedan bläddrat i Erland Loes Kurt-böcker, Läst böckerna om Herr Grums och nya Tom Gates. Vad ska man ta om man vill ha en bok med lite mer text då? Som ändå är rolig? Ja, varför inte den här? Det finns ett drag av Sune/Bert här, men lite mer nedtonat.

Leo är en kille i 6:an som är urusel på fotboll, är kär i klassens snyggaste tjej Isabella och får stryk varje dag av en kille i laget, Kricke. Tyvärr går Kricke och Leo även i samma klass. Som tur är så har Leo en bästa vän, Yuri, eller ”Djuret” som Leo kallar honom. Vid sidan om finns även ”Karlsson”, eller Lolo som hon egentligen heter. Karlsson och Leo har känt varandra sedan de var bebisar men de umgås inte lika mycket längre.

Leo har ett problem. Det är inte att han är dålig på fotboll och att Kricke hotar att skära snoppen av honom om han inte hoppar av laget. Det är heller inte att Isabella aldrig kommer att vilja vara ihop med Leo. Nej, det är att Leo jämnt och ständigt får kortslutning i hjärnan och säger och gör saker helt irrationellt. Hjärnpunka. När Isabella säger hej så svarar Leo ”Köttfärs” och han gör självmål i fotbollen. Men Leo har också en väldig otur. När de är på klassresa och åker ”Fritt fall” så mår han plötsligt så illa att han kräks i luften och ni kan ju räkna ut vad det leder till… fruktansvärt.
Även om Leo är lite efter ibland och inte förstår vad som händer runt omkring honom så har han i alla fall alltid hjärtat på rätta stället och gör att det oftast går bra i alla fall. Men det blir ett omtumlande år i 6:an.


Ja, det är kanske inte min litteratur alltid men jag kan ändå inte hjälpa att jag skrattar förfärat över en del situationer Leo hamnar i. Han har verkligen MAXAD otur. Och precis så där har man ju själv känt det emellanåt. ”Varför är det alltid jag?”. En klantig men snäll kille. Dumglad helt enkelt. Och jag tror att det kan vara perfekt, både som högläsning i säg 5:n, eller att läsa själv när man är en 10-11 år. 

onsdag 19 november 2014

Inmurade av Lena Ollmark (Firnbarnen 1)

Inmurade (inbunden)Jag har läst ganska mycket av Lena Ollmark tidigare och det är inte alltid det som fått mest uppmärksamhet som jag gillat bäst. För flera år sedan läste jag ”De skyldiga” som jag tyckte otroligt mycket om t ex, men den verkar ha fallit lite i glömska.

Den här boken hamnar nog lite mittemellan den och Ollmarks serie om ”Krabbsjögrund” i svårighetsgrad. Alla tre hamnar däremot i kategorin Spöken och annat läskigt, vilket man snabbt räknar ut när det gäller den här i alla fall genom att titta på omslaget.

Leo flyttar till en liten håla med sina föräldrar efter att ha råkat i trubbel på något sätt i sitt gamla bostadsområde. Det framgår inte riktigt vad som hänt, men Leo är otroligt ångerfull och en kille ska ha hamnat på sjukhus. På skolan går däremot ryktet att han flyttat för att han var mobbad. Förutom Leo så träffar vi också Natta, duktig flicka och alltid alla till lags. Hon känner sig inte lika hemma i skolan längre nu i 6:an. Under sommaren har hon fått äldre kompisar och har börjat tänka annorlunda. Natta och Leo blir vänner med skolans tuffing, Teddy. Teddy har inga vänner utanför spelvärlden där han hänger nästan jämnt, men ingen i skolan ser ner på honom för det. Han är smart och är bäst i hela skolan i bild.

Den osannolika trion binds samman efter att ha varit nere i den nyrenoverade skolans källare trots strikta order om att hålla sig borta. Leo tycker sig höra ett skratt komma från källaren och när han och Natta först är där nere så känner Natta tydligt en iskall närvaro i ryggmärgen. Snart tycker sig trion även se någonting där nere. Ett barn skymtar förbi, fast det är något som inte stämmer. Barnet har gamla kläder och försvinner lika snabbt som det dykt upp. De inser att allt inte står rätt till i skolbyggnaden och att en länge begraven hemlighet nu kommit upp i ljuset. Vad var det som hände i skolan för 100 år sedan?


Ja, djädrans vad läskigt det blir emellanåt, men på det där smygande sättet som kryper på en. Det blir egentligen aldrig särskilt våldsamt, men en klassisk spökhistoria med ond bråd död och otäcka hemligheter.  Det finns ju ett aldrig sinande begär efter sådana här böcker, fast kanske att den kan vara aningens för svår för de elever som helst läser den härtypen av spökhistorier, dvs killarna och tjejerna i 5:an. Att eleverna går i 6:an är nog annars idéaliskt. Borde passa kids i åldern 10-12, men den är aaaningens lite tjockare än de brukar vara de här böckerna. Hoppas den går hem ändå, jag tänker i alla fall prata varmt om den för här finns alla inslag man vill ha. En gammal spökhistoria med barn och fröknar som går igen, hemsökta hus, sjukdom, snöstormar och galenskap och samtidigt lite vanliga vardagsintriger med kärlek och vänskap. Dessutom är det här första delen i en serie (trilogi?) och slutet lovar mycket spännande även i nästa bok. 

tisdag 18 november 2014

På Edinburghs smutsiga bakgator

Knutar och korsKnutar och kors av Ian Rankin

Det är 27 år sedan Knutar och kors först kom ut och Rankin har skrivit ett oändligt antal deckare med kommissarie John Rebus i huvudrollen. Själv kommer jag mest ihåg John Hannah på TV när de började filmatiseras för en 12-13 år sedan. Sedan har Hannah blivit utbytt och jag tappade bort mig där någonstans. Konstigt egentlige att jag aldrig läst någon av Rankins böcker dock. Inte vad jag minns i alla fall. Inte förrän nu då. För Modernista har bestämt sig för att ge ut böckerna på nytt och nu i höst kommer alltså debuten, Knutar och kors.

Detta är inte en tjock bok och ändå rymmer den både intrig och presentation av karaktärerna och Rebus förflutna. Skickligt invävt i intrigen. För här är det ganska snart uppenbart för läsaren att den seriemördare som härjar i Edinburgh på något sätt är knuten till Rebus själv. Även om kommissarie John Rebus förtränger alla tecken på att de hotbrev han får, faktiskt skulle betyda något.

Rebus har ett förflutet inom det militära och det är uppenbarligen något som han brottas väldigt mycket med. Han har sett och gjort saker som han framgångsrikt lyckats förtränga, troligtvis med hjälp av en överkonsumtion av whisky. Det han minns är dock tillräckligt för att plåga honom enormt och kombinationen har hjälpt till att förstöra hans äktenskap och alla former av relationer han har.

Hotbreven då. Ja, någon knäppis har valt ut rebus för att skicka sina retligheter till. Kryptiska meddelanden och repstumpar och hopbundna tändstickor. Samtidigt härjar en galning som kidnappar unga flickor med till synes inget annat gemensamt än sitt kön och att de bor i Edinburgh. Flickorna hittas mördade men utan sexuella övergrepp. Polisen verkar stå maktlös men jobbar extra hårt.

Parallellt med detta år vi följa en journalist som gräver i Rebus och hans brors förflutna. Han har en teori om att båda är inblandade i Edinburghs största knarkhärva på många år och när det börjar spekuleras kring morden och deras koppling till Rebus så tror han sig också ana att allt bottnar i en korrupt polis.

Rebus super och tänker bittra tankar om sin familj, om kollegor och om sitt liv. Han drömmer våta drömmar om kollegan Gill Templer som han inleder ett komplicerat förhållande med. Det enda han faktiskt har är sitt jobb, som han inte tycker jättemycket om alla dagar, och sin älskade dotter Samantha, som han ser allt för sällan.

Rebus är en så stereotyp polis att det är sanslöst. Sprit, ensamhet och mörka demoner. Men om man tänker att Rebus faktiskt var med och formade den här stereotypen så blir det väldigt mycket lättare att köpa. Plus att den skottska myllan och det faktum att Rebus, i all sin osympatiska framtoning, faktiskt blir ganska… sympatisk, trots allt. Han är befriad från självdistans och är så misslyckad man kan bli på något sätt, och ändå ha ett jobb man är bra på. Det är faktiskt lite skönt att läsa om. Han är så långt ifrån en supermänniska man kan bli. Kanske att de skulle bli trist i längden, men jag gillar´t.

Visst märks det att det är 80-tal med miljöerna och samhället runt omkring. Inga mobiltelefoner där inte, ingen facebook, men det håller förvånansvärt väl ändå.

Bokrea

Perfection

Alltså, detta är bara så fruktansvärt sant att det är skrämmande...

måndag 17 november 2014

Kokboksmåndag: Det gröna skafferiet av Karoline Jönsson

Det gröna skafferiet (inbunden)
Jag tycker att det är extra roligt att läsa böcker och kokböcker som tar avstamp i bygden där jag bor och arbetar på något sätt. Jönsson är från Skåne och skriver om sin mormor och farmor och övriga släkt som var verksamma i och utanför Malmö-trakten.  Själv bor hon i ett gammalt sekelskifteshus på Österlen alldeles invid Romeleåsen. Bilderna är verkligen slående vackra, man vill bara försvinna in och drunkna i dem! Karoline försöker ta tillvara på allt som finns i trädgården, en sympatiskt tanke, och så långt det går äta sådant som hon har odlat själv. Med sagt så behöver man inte skaffa en egen stor trädgård för att få något ut av den här kokboken, för naturligtvis kan man både köpa sina grönsaker, plocka en del vilt och odla i lite mindre skala också om man vill. Karoline visar också hur man kan ta tillvara på ogräs i sin närhet, något som verkligen ligger i tiden. Jag har ju skrivit om ogräskokböcker förr.

Det är heller inte en helt vegetarisk kokbok utan det är snarare så att Karoline Jönsson utgår för det gröna i trädgården, men kan lägga till fisk om rätten kräver det. Det är en förskjutning i tankesätt då de allra flesta idag fortfarande börjar med köttbiten och sedan tänker ut vad man kan lägga till.

Karoline visar hur man kan grodda i burk och utnyttja fönsterbrädan. Hon visar hur man med hjälp av en enda ny och annorlunda ingrediens kan förändra ett vanligt gammal recept. Björksavsbröd, tex. Låter inte det spännande? Eller Zucchini- och chokladkaka?

Allt behöver heller inte ta lika lång tid att göra. Ett av de enklare recepten är det på ”Rosmarinsnö” eller Henrik VIII. Fryst toddy med rosmarin. Eller glass smaksatt med rosmarin och konjak. Och man kan ju absolut välja att göra sin egna veganska variant och bara använda sig av smaksättningen, istället för att använda vispgrädde och ägg.

Det är inte en kokbok jag kommer att använda jättemycket då den inte riktigt passar in i den vardag jag lever just nu, men om jag inte hade haft barn och hade haft mer tid för min kolonistuga så hade jag förmodligen använt den mer. Istället kan jag använda den som inspiration och för att bara bläddra i då bilderna som sagt är hur fina som helst.

Jag kommer definitivt att använda lavendeln jag har hemma till exempel till mer än bara doftpåsar och té. Det är ju en ypperlig krydda t ex i kakor. Vilka underbara julbiscotti det kan bli.

fredag 14 november 2014

Förkyld fredag

Boknördar på dejt
Hoppla hej! Äntligen fredag, eller? Här är det så förkylt det bara går så jag sitter mest och längtar hem till sängen igen. Kommer vara borta så mycket från jobb fram över att jag inte kan med att vara hemma med té och kattgos idag. Har inte tid heller för den delen. Veckan har bjudit på en massa kul. Bland annat har jag gått igenom 3000 år av litteraturhistoria med ett gäng elever på jobbet, vilket var en pärs i sig, och igår hade vi en himla härlig dejt med vin och mat på Grand tillsammans med fina boknördar. Inte bara bokbloggare även om övervägande mängd hörde till den kategorin. Mrs Book Pond, Calliope Books, Bokbiten och Marthina på Hoiförlag. Vi pratade naturligtvis om vad vi läser för tillfället, bokmässeskvaller och förlagsskvaller. Som vanligt drunknar vi alla i böcker vi vill läsa och hinner inte med i närheten av vad vi skulle vilja.

Själv läser jag Ian Rankins första Rebus-deckare och blir nostalgisk. För visst minns jag John Hannah som Rebus på TV för 15 år sedan och trots den sjaskiga handlingen så längtar jag ändå till vackra, vackra Skottland.

Helgen bjuder på mer boknörderihäng och familjeaktiviteter. Och förhoppningsvis sömn, vitlök och citron-té. Vad hittar ni på?

torsdag 13 november 2014

Ibland blir skogen vred av Rebecka Åhlund

Ibland blir skogen vred (kartonnage)Alltså smaka på den titeln! Visst är den briljant!? Snyggt omslag också och de reflekterar perfekt den här bokens innehåll dessutom!

Ella är 12 år och åker på kollo tillsammans med sina kompisar Hasan och Dylan. Dylan har det svår hemma då hans mamma dricker och han istället bor hos sin moster. Kollot blir en chans att komma bort lite grand.

Hasan och Dylan får dela rum med en kille som heter Michael, en typisk riking som går i privatskola och har dyra kläder. Snygg är han dock, tycker Ella. Och verkar ganska schysst. För det mesta i alla fall. Ella får dela rum med Lo, en tjej med rosa hår och som Ella direkt tycker om. Redan första dagen får de höra vilka regler som gäller på kollot. Det är det vanlig, inte röka, inte dricka, komma i tid och turas om med disken. Och att man absolut, inte på några villkor får lov att gå ut i skogen själv. Vilket de fem ungdomarna naturligtvis inte kan låta bli att göra. Varje natt smyger de ut och smygröker, pratar och bra undersöker skogen. Detta trots att de även har fått höra legenden om skogen. För länge sedan var det en piga som blev med barn utan att vara gift. När det var dags att föda så gick hon ut i skogen och kom inte tillbaka. Byborna hittade henne död vid ett träd tillsammans med sitt barn och då prästen vägrade begrava henne på kyrkogården så bestämde man att de skulle få sin grav i skogen. Sedan dess sägs det att man kan se henne gå runt i skogen och leta efter sitt barn och ibland kan man höra babygråt om man lyssnar ordentligt. Dessutom sägs det att barn ibland lockas in i skogen och går vilse och aldrig syns till igen.

Spännande eller hur? Dessutom är det något märkligt med Lo. Hon försvinner och dyker upp lite då och då, och tre stora biffiga killar på lägret verkar ha bestämt sig för att göra livet surt för Dylan.


Jag kommer att tänka på ”Rum 213” av Ingelin Angerborn och även ”Den första flickan skogen möter” av Moa Eriksson Sandberg. Böcker som handlar om mellanåldern mellan barn och tonår, att vara just 12. Kärlek, vänskap och övernaturligeter. Allt man kan vilja ha i en bok, eller hur? Mycket bra det här!