fredag 17 april 2015

FestivalFredag

image
Festivalbesökare?
Ibland är livet oberäkneligt. Just nu befinner sig stora delar av bokbloggarmaffian på väg mot Helsingfors och Kjell Westö. Själv skulle jag gå på Litteralund och i helgen träffa Cornelia Funke. Jag har inte gett upp ännu, men just nu sitter istället pocketen hemma och kräks för 6 gången denna förmiddag... Bokomaken kommer att ta hand om lillkillen i eftermiddag så jag kan gå på ett par seminarier, men egentligen borde vi nog isolera oss ett par dagar. Vem vill vara ansvarig för att Funke sitter på toaletten hela flygresan hem liksom. Det KAN dock vara så att det är något han ätit bara så ger inte upp helt ännu. 

Resten av helgen är som sagt oberäknelig. Det kan bli en kräksoffa, det kan bli en författarintervju. Det kan bli en massa TV och det kan bli en massa jobb med bloggen och inför nästa vecka då vi även firar Världsbokdagen på jobb. Vad hittar ni på? Sitter ni på Finlandsfärjan? En flygplats? På föreläsning eller peppar ni inför helgen för att det är fredag?

torsdag 16 april 2015

Litteralund – en orgie i läslust!

Mark
Ibland funderar jag på om man ska bjuda in ickeläsare till sådana här konferenser också eller istället för det är ofta en total fest i läsförhärligande och diskussioner kring hur man får icke-läsare att läsa . Folk som älskar att läsa som pratar för andra människor som älskar att läsa. Det är underbart och festligt och fantastiskt kul för oss som är där, men just diskussionerna kring hur man får andra att läsa är verkligen svåra när alla närvarande redan är övervunna.

Men som sagt, för oss som redan är övertygade läsare är det också en enorm fest.

Mark och Ilon
Dagen inleddes med att Mark Levengood invigningstalade i 45 minuter, som verkligen flög iväg… Efter att ha varit på de allra flesta av Litteralunds festivaler sedan starten för 10 år sedan så har man lite att jämföra med. Jag måste säga att det kommer bli SVÅRT för nästa års talare att toppa det här för den enda jag kan komma på som kan mäta sig med denna invigning är Martin Ingvar, hjärnforskaren, som för några år sedan pratade om hur hjärnan påverkas av vår läsning. På den tiden hölls konferensen på Grand Hotell, numera är den placerad på lite mindre glammiga men säkert mer praktiska Stadshallen. Jag lovar att 90% av alla närvarande i morse skrattade så att vi GRÄT. Maskaran rann och jag fick nästan ont i magen. Mark berättade om sin egen erfarenhet av bibliotek och läsande ändå sedan barnsben. Då Bibliotekarien på hans skola förbjöd Bröderna Leijonhjärta efter att några forskare i Lund kommit fram till att den propagerade för självmord bland barn. Märklig idé, undrar hur väl det där stämmer egentligen. Men det ledde i alla fall till att de allihop smugglade Bröderna Lejonhjärta mellan varandra och läste under täcket… Där ser man hur mycket det förbjudna motiverar.

Mark höll även i nästa punkt på programmet och samtalade med Ilon Wikland. Blev lagom starstruck över att se henne. Finns det som vuxit upp i Sverige som inte har någon form av relation till hennes bilder? Tror knappast det. Var framför allt intressant att höra om hennes egen uppväxt i Estland och hur hun kom till Sverige som 14-åring och snabbt fick lära sig att stå på egna ben.

Julien Neel, Anna Hjerpe, Annette Herzog och Katrine Clante
samtalar om grafiska romaner
Naturligtvis var hela dagen fylld av en massa spännande och intressanta diskussioner men det jag själv hade peppat mest inför och nog även tyckte var roligast, det var diskussionen om ”Sex, våld och ond bråd död” i ungdomslitteraturen. Johanna Lindbäck, Martin Jern och Salla Simukka samtalade med Lotta Olsson om vad som egentligen skiljer vuxenlitteratur från ungdomslitteratur. Särskilt nu när så många vuxna läser ungdomslitteratur med stort nöje. Johanna Lindbäck sa faktiskt något väldigt träffande när det gäller det där. Att generationerna har luckrats upp så pass att hon och hennes vänner till exempel ofta har diskussioner som lika gärna skulle kunna vara mellan tonåringar. Vi lyssnar på samma musik, ser samma filmer och hittar på en del samma saker. Dessutom är ungdomslitteraturen ofta närmare nuet och karaktärernas känslor. Något som naturligtvis kan tilltala även vuxna. Men att det kanske också är det som skiljer vuxen- och ungdomslitt. Att båda visserligen kan handla om barn- och ungdomar men att TILLTALET är annorlunda, mer närvarande i situationen, i ungdomsböcker. Att det ofta finns en vuxen blick på handlingen i vuxenlitteratur.

Men det är ju två olika diskussioner. Varför vuxna läser ungdomslitteratur och vad som skiljer ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Framför allt när det gäller ex böcker som Simukkas Snövit-trilogi. Som är så våldsamma att det går långt över många vuxendeckare. Våld, mord, prostitution, trafficking och knarksmuggling. Allt förpackade i en tonårings verklighet. Jag tänker dock att man inte ska underskatta tonåringar för vuxna går ju inte ut och slår ner folk eller bli deprimerade för att de läser Snabba Cash, många tonåringar tar det nog också bara som spännande och kittlande underhållning, just för att det ligger så långt från den egna vardagen trots att det ändå är så realistiskt.
Lotta Olsson hade där också en intressant reflerktion. Att så många vuxna läser ungdomsböcker, har det betydelse för hur ungdomsromanen ser ut? Påverkas den av att ”publiken” förändrats? Kanske därför den har blivit så väldigt rå också? Svårt att säga, men just att generationerna har luckrats upp tror i alla fall jag har stor betydelse. Intressant fundering i vilket fall.


Det har varit många andra spännande och intressanta diskussioner denna konferensens första dag naturligtvis. Bland annat nämnde Johan Unenge hur illa ställt det är med pedagogernas läsning t ex. Och vuxnas läsning överhuvudtaget. Så förfasas vi över att barn- och unga inte läser. Att lärare inte läser mer än 3 böcker/år (om det nu stämmer) tycker jag inte är så vansinnigt konstigt dock. Enda tiden de har att läsa är ju sommarlovet och möjligen jullovet. Då läser jag å andra sidan BRA mycket mer än tre romaner, trots att jag inte har lov, men jag inser att man inte ska ha mig som måttstock.. Pedagogerna i Sverige idag är dock fruktansvärt överbelastade. Alla söker ju inte stöd i läsning så som jag gör. Och det är ju verkligen ett problem. Tycker att pedagogerna borde prioriteras lika mycket när det gäller läsfrämjande projekt mot barn- och ungdomar. En tanke att ta med sig tillbaka till jobbet när vardagen infinner sig igen. 

I övrigt rekommenderar jag att gå in på twitter.com/bokomaten eller kanske ännu hellre instagram.com/bokomaten för vidare uppdateringar från Litteranlund, även imorgon.


Du SKA gå på festen

Genom en ödets nyck så har denna bloggare trots allt fått möjlighet att gå på Litteralund idag och imorgon. I alla fall delar av festivalen, och ni kan räkna med full rapportering på instagram, twitter och här på bloggen. Om bara 20 minuter så invigs festivalen av Mark Levengood och sedan är det som sagt ett digert program. Massor av intressanta föreläsningar är inplanerade. Det är så roligt att barnlitteratur har en plats där den verkligen får blomma ut i all nördighet. 

onsdag 15 april 2015

Bra, bättre, Lihammer!

Än skyddar natten av Anna Lihammer

Ja, jösses vad jag sett fram emot att läsa den här boken. Jag har hajpat den som besatt och trodde aldrig att den skulle komma. Så ÄNTLIGEN släppte Lihammer nästa del i historien om poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson och 30-talets Stockholm och Sverige. Nästan alltid när jag ser fram emot en bok så här mycket så blir jag aningens lite besviken, men inte den här gången. Det är bara så bra!

Det har nu gått en tid sedan de fruktansvärda morden med kopplingar till rasbiologiska institutionen i Medan mörkret faller och Carl och Maria har inte jobbat ihop på hela denna tiden. Maria får stå ut med gliringar på jobbet och hemma är det inte mycket bättre. Hennes mamma har gift sig med en nya man och det är trångt i bostaden de delar. Carl försöker komma över sin stora kärlek Else som valt att stanna hos sin man.

Så sker ännu ett mord. En tysk journalist som var i Sverige för att skriva om de arkeologiska utgrävningarna som bl a är sponsrade med tyska pengar i hopp om att hitta bevis för den ariska människans överlägsenhet. Dessutom hade han kontakter med Tyska delegationen, en svensk förening med allt större makt som starka band till det nazistiska Tyskland. Journalisten hittades mördad på det mest bestialiska sätt på en hällristning i anslutning till utgrävningen. Ytligt sett skulle man kunna ta det för ett ritualmord, men Carl Hell ser genast missarna och att platsen förmodligen är mer av en tillfällighet.

Återigen begär han att få arbeta med Maria Gustavsson och de två sätts att utreda mordet. Snart sker dock andra brott i spåren av mordet. Finns det en koppling? Och vad är viktigare? Försvinnanden, mord, barn som far illa.. Och allt naturligtvis med stora politiska fotspår.

Anna Lihammer har verkligen hittat en i Sverige nästan unik genre. Och så välkommet det är! I England är litteratur om första- och andra världskrigen och mellankrigstiden mycket vanligare. De var ju också inblandade på ett annat sätt så det är naturligt. I Sverige känns det som att det skrivs väldigt lite om den här perioden i Svensk historia och det är verkligen både historieskrivning, deckare, underhållning och politisk litteratur som verkligen säger en hel del även om vår egen samtid. Det är inte bara unikt, det är också så himla bra! Lihammer är en stjärna och jag är ledsen över att nu behöva vänta säkert minst ett år tills vi får läsa mer om Carl Hell och Maria Gustavsson. Man vill lära känna dem, man vill veta mer om vilka de är och hur det kommer att gå för dem. Lihammer har nämligen inte bara skrivit en mästerligt spännande historia, hon lyckas även med personporträtten så att man riktigt känner hur det är att vara där. 

tisdag 14 april 2015

Litteraturfest i en hel vecka

På torsdag drar årets upplaga av Litteralund igång igen! Ni vet barn- och ungdomslitteraturfestivalen som äger rum i Lund varje år? Som jag skrivit tidigare så kommer de i år att äntligen ha lite mer internationellt fokus igen och har också återgått till att två dagar med konferenser och ett digert öppet program. Detta för att fira sitt 10-årsjubileum! Jag kommer inte att gå på konferenserna i år av ekonomiska skäl, men det öppna programmet tänkte jag försöka kolla in lite grand. Bl a kommer en gammal Bokomaten-favorit, nämligen tyska Cornelia Funke, till Lund! Roligt! Eventuellt kommer jag även att få en liten pratstund med henne på festivalen. är det månne någon här som har någon liten fundering de vill skicka vidare till henne eller någon fråga de vill ställa så hojta till! Jag lyssnar på allt och kommer vara nervös så det räcker om jag ska prata med henne så kan behöva lite extra idéer.

Förutom Funke så kommer även David Almond och Salla Simukka till festivalen. Simukka skrev ju den galet spännande ungdomsboken Röd som blod här förra året.

Är det månne någon annan som kommer att komma till Lund? Någon som varit på festivalen tidigare?

måndag 13 april 2015

Definitivt en ny deckarfavorit!

Granne med dödenGranne med döden av Alex Marwood

Jag måste säga att Marwood är lite av en ny favoritförfattare för min del. Jag tyckte verkligen att Onda flickor var otroligt bra och Granne med döden är verkligen inte dum den heller. Den är smart, väl genomtänkt, har ett lite annorlunda upplägg och intressanta karaktärer. Dessutom räknar jag inte ut slutet på direkten vilket är ett stort plus.=) Älskar hur hon flyttar fokus mellan karaktärerna och lurar oss att titta åt olika håll för att kasta villospår. På hennes hemsida ser jag att hon förnärvarande arbetar på sin tredje thriller men att den inte ens har fått en titel än! Jag som kände att jag skulle vilja sluka mer Marwood direkt! Det är smutsigt och utspelar sig på Londons baksida, bland flyktingar, rymlingar och gamla och bortglömda tanter. Jag älskar sammansättningen i huset där boken utspelar sig och för övrigt även att nästan hela handlingen utspelar sig i en enda byggnad i London.

Där är tonårstjejen som rymt från sitt hundrade fosterhem och lever ensam och fattig från dag till dag på vad hon kan snatta ihop. Det är Hamid, politisk flykting som väntar på uppehållstillstånd. Colette håller sig gömd undan en gangster då hon bevittnat ett våldsamt mord och Vesta är pensionären som levt hela sitt liv i huset och aldrig riktigt vågat leva. Det är så himla sympatiska karaktärer, personer som man normalt kanske inte skulle se som naturliga vänner knyts ihop och framför allt Vesta blir min favorit av dem. Vilken krutgumma det bor i den bräckliga tanten!

Alla har något att dölja men vi förstår också att det händer något mer i huset. Den synnerlige osympatiske hyresvärlden behandlar dem alla som skräp och sopor, musikläraren som håller sig på sin kant verkar sällan eller aldrig hälsa på någon annan och sedan är där Thomas. Den kontaktsökande pratkvarnen som tror sig vara vän med alla men som alla ogillar. Någon har dock en hemlighet som är större än något annat. Någon samlar på flickor. Mördar, balsamerar, styckar, dumpar. Det bor kort sagt en komplett galning mitt ibland dem utan att de har en aning.

Och man tror sig verkligen hela tiden ha koll men så flyttas fokus runt så att man tillslut misstänker allt och alla. Så himla skickligt gjort. Dessutom bygger Marwood upp en sympati för de flesta av karaktärerna utan att man egentligen får veta så mycket om dem. Alla försöker de ju dölja sina förflutna.

Dessutom gillar jag att Marwood skriver fristående thrillers, allt måste inte vara serier. Jag hoppas att hon får en stor fankrets för hon förtjänar att läsas.

fredag 10 april 2015

Festlig fredag


Så var det fredag igen. Förra fredagen ägnade jag åt att mata ekorrar i Hyde Park och tittade på Turner-målningar, vilket känns helt overkligt nu. Denna fredag är det snarare dubbel kaffe i jobbmuggen och planering inför nästa veckas bokprat mm. Har över huvud taget svårt att formulera några vettiga tankar i huvudet. Det har överhuvudtaget varit väldigt mycket zombies i mitt liv den senaste veckan. De flesta har jag träffat innan klockan 9 på morgonen. VAD skulle vi ta oss till utan kaffe.

Helgen ska i övrigt ägnas åt 40-årsfest och att umgås med vänner. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut Anna Lihammers SJUKT spännande uppföljare till medan mörkret faller också. VILKEN talang hon är. I övrigt hoppas jag på lite egentid med tecknad apokalypslitteratur. Blir förmodligen mest lekplatshäng dock. Fortfarande för kallt för att gräva i jorden även om dmi påstår att det ska bli mellan 15-20 grader i helgen. HA! Det tror jag på när det inte är frost på marken när jag cyklar till morgonbussen. 

Vad hittar ni på? Och vad läser ni för spännande?

torsdag 9 april 2015

Blodig April och Walking Dead-diskussion

Det pågår en debatt på skolorna runt omkring mig just nu. Föremål för diskussion (den här gången) är föga förvånande seriealbumen "Walking dead" som jag vet har väckt debatt på många ställen runt om i landet. Nu är det ju alltid roligt när man diskuterar läsning, och jag har mina åsikter ganska klara och tydliga liksom vår policy på skolbiblioteket där jag jobbar. Däremot börjar jag känna att det nog är ganska få, inklusive jag själv, som faktiskt har LÄST de där albumen. Kanske är det dags att faktiskt bilda sig en egen uppfattning och plöja igenom de där albumen tänker jag, så att man liksom har lite på fötterna i diskussionerna. 

Så, nu börjar Blodiga April här på bloggen. Om jag klarar av att ta mig igenom dem... Kanske inte ska ropa hej riktigt än. Tyvärr var såväl första som andra albumet försvunna från biblioteket här, men del 3 hade vi inne, så det får helt enkelt bli nästa projekt. 

Är det någon annan som har läst dem? Älskar? Hatar? Ingen relation? Är ju himla nyfiken på att få höra vad ni säger.