onsdag 17 september 2014

Men bokmässan är ju redan nästa vecka?

Men fattar ni att det är Bokmässa redan nästa vecka?? Jag har ju inte ens hunnit tänka på det viktigaste, som vilken mässdress man ska ha med, om man ska beställa klistermärken för bloggen, var bokomat-kassen är och vilka mer som ska dit. Var är min time-turner? Måste skriva upp att jag inte ska glömma laddare! Lite sent att börja fixa om det är något nytt som ska med, men alla gamla prylar får man ju i alla fall plocka fram.=) Har ni något kul att packa ner? Ska ni dit överhuvudtaget?

Passa! Av Thomas Halling



Halling är lite av en legend nästan när det gäller att skriva lättläst för mellanåldern. Hans böcker om Agnes (Finnes Agnes, Önskas Bästis bl a) är lika populära efter flera år och läses i flera åldrar. Lika så hans rysliga böcker i serien Trio i trubbel. Det smarta han brukar göra är att han antingen inte skriver hur gamla barnen är i böckerna, eller låter gänget bestå av barn i många olika åldrar som i Trio i trubbel-serien. Så att den kan läsas av barn som är 8 år lika gärna som barn som är 11 år gamla.
Passa! Är första delen av tre om Wille och hans klasskompisar i 5:an. Här har Halling ganska tydligt skrivit ut ålder på barnen, men valt att placera dem i femman. Barn läser gärna böcker om killar och tjejer som är äldre, men inte yngre, så jag tänker att den kan passa från 8 år och uppåt.

Trots att både omslaget och titeln tyder på att det här skulle vara en fotbollsbok så handlar den faktiskt främst om Wille som inte alls gillar att spela fotboll. Han tycker bättre om schack. Trots det så tvingas han spela fotboll på rasterna för det är vad alla killar på skolan gör. Och en del av tjejerna också. Han är dock inte särskilt bra på det, vilket kan bidra till varför han inte alls gillar att spela. Schack är han däremot bra på. Bäst i skolan faktiskt. Och matte.

I den här boken bestäms det att Skolan ska ha fotbollsturnering och klasserna spela mot varandra. Men bara killarna. Tjejerna ska spela basket. Orättvist tycker Moa som hellre hade spelat fotboll, men Wille erbjuder henne sin plats och sedan är snacket och bråket igång. Christian, klassens bråkstake och bäst på fotboll, han slåss jämnt och vill absolut inte ha någon tjej i laget. Hur ska de lösa det här?
Ja, det är lättläst och texten är luftig. Snacka om att det behövs mer böcker som riktar sig till de som gillar att läsa om fotboll och sport. Böcker om helt vanliga barn, kompisproblem och intressen! Tyvärr så verkar många fotbollskids helt vilja läsa hardcore fotbolls-böcker. Med proffsspelare och tävlingar, men jag tror att den här kan hitta sin läsekrets också. Lika poppis som Agnes-böckerna tror jag dock det är svårt att få dem. Men vi får se.  

tisdag 16 september 2014

Varför har jag inte lyssnat när ni har partat om Jennifer McMahon??

När jag glömde ta med bok på bussen en morgon så fick jag logga in på Kindle-appen på telefonen och börja på någon av alla de böcker jag har liggande där… Valet för på Don´t breathe a word av Jennifer McMahon och den är ju verkligen jättebra än så länge? Jag har visserligen bara läst en femtedel ungefär, men omg! Perfekt Bokomat-läsning ju! Mysik, kidnappning, familjehemligheter och läbbiga féer. Jag vet att ni tjatade om The Winter People i våras och den hamnade också på måste-läsa-listan, men nu blev den plötsligt upp-prioriterad flera pinnhål! Dessutom ser jag att den kommer på svenska nästa höst på Bazar förlag. Så länge kan inte jag vänta, men roligt att hon blir översatt! 

Bokhylleporr

YES!Some pretty awesome book shelves.  I really want the falling one in the office.Such creative shelving to display your books!book shelf

Bara för att, liksom... Vem vill inte dreggla över en snygg bokhylla....


Bookshelf by the bed that keeps your place.

måndag 15 september 2014

Make love not horcruxes

I want this bag for library books..lol 

OMG, vad jag vill ha denna bokpåse!

Hittade bilden på en sida på Pinterest som länkar till en försäljare på Etsy som säljer liknande. Fast denna var klart snyggast.

Finns även som fint halsband.
 
Känns dessutom som en väldigt passande tanke just idag, eller hur?

fredag 12 september 2014

Allegiant av Veronica Roth



Allegiant (inbunden)Ja, men så kom den till slut då! Årets kanske mest emotsedda och hajpade bok, slutet på Divergent-trilogin. Och flera av mina elever har formligen slagit knut på sig själva i längtan efter den här boken. Om de blir nöjda? Tja, jag vet inte. Jag har också längtat efter den här boken för att få veta hur det går för Tris, Tobias, deras familjer och resten av Chicago. Och spännande är det. Men inte alls så spännande som jag hade hoppats. Emellanåt tycker jag till och med att handlingen är lite... krystad?

Falangsystemet har fallit och Tris och Tobias/Four flyr ut ur staden tillsammans med en grupp rebeller som kallar sig Allegiant. Det visar sig att Chicago bara varit ett enda stort experiment och att det finns en hel värld utanför som naturligtvis även den ligger i konflikt. Där finns inte bara sanningsserum utan även minnesserum som kan radera folk hela minnen av vad de varit med om och vilka de är. De har också stora monitorer där de övervakar befolkningen i Chicago. Otroligt nog verkar hela samhället styrt av Divergenta, här är Tris plötsligt normen! Men det finns de som inte passar in. Genetiskt defekta. De som till en början kan verka Divergenta men som vid en genetisk undersökning visar sig inte vara det. Och de Defekta utgör en stor underklass. Tris har dock svårt att köpa att någon skulle vara ”defekt” bara för att de har en annan genuppsättning. Och snart är konspirationerna, intrigerna och upproret åter igen ett faktum. Samtidigt befinner sig flera av deras vänner och familjemedlemmar fortfarande i staden och Tris, Tobias och en handfull vänner, däribland Caleb, Tris bror, bestämmer sig för att de måste rädda de som räddas kan.

Ja, jag tycker nog att det blir aningens för komplicerat utan att riktigt gå ihop när hela gänget drar utanför Chicagos murar. Det är fortfarande spännande och man bryter ju fortfarande ihop när det går illa för någon av karaktärerna, men det är inte samma driv, samma engagemang som i det två tidigare, där jag nog tyckte att Insurgent faktiskt var skarpast. Jag förstår tanken, att lyfta konflikten ett steg, att sätta Chicago i ett större sammanhang, men istället för en stor bild får man mest bara ytterligare en.

Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är tillräckligt bra för att jag ska kasta mig över nästa bok. Eller mellanbok kanske man ska säga, Four. Som ger oss olika bitar av historien fast från just Fours sida. Extramaterial om man så vill. Det ska bli riktigt spännande att läsa.

Förhandsröstarfredag?

Vi har röstat, har du?
Pfffft…. Det där var ljudet av luften som gick ur denna bloggare. Jag tror att jag kan räkna antalet timmar jag sovit denna vecka på mina fingrar. Förstår inte var mina superkrafter kommer ifrån. Hur jag lyckas gå och stå och prata trots att pocketen är vaken halva nätterna och gråter med feber. I morse hade den dock äntligen släppt så jag ser fram emot lördag morgon med tillförsikt. Tack och lov har jag ändå haft lite ork att läsa på pendelbussen, även om det inte har blivit en sida läst där hemma. Men tillräckligt för att kicka igång lässuget en aning igen i alla fall. Denna vecka har jag minsann till och med läst ut Allegiant! Rec kommer senare idag! Fortfarande spännande, men inte samma nivå som Insurgent.
Helgen kommer att bjuda på kräftis (eller kronärtis) för min del och naturligtvis VAL naturligtvis. Finns nog inte många som glömmer att rösta efter den här valrörelsen som verkligen har kämpat för att få alla att gå man ur huse på söndag. Det ska bli otroligt spännande att valvaka. Känns inte alls självklart den här gången. Undrar vem vi skulle sitta med på måndag om bara boknördar fick rösta förresten.

Nå, jag antar att ni alla också ska gå man ur huse på söndag om ni inte redan har förhandsröstat. Några planer förutom det? Kräftskivor? Teater? Barnkalas? Dejt med Ajvide Lindqvist? Do tell!

onsdag 10 september 2014

Spjärna mot udden av Christine Falkenland



Spjärna mot udden (inbunden)Jag minns att jag såg otroligt mycket fram emot den här boken i våras och längtade efter att få läsa. Jag har visserligen bara läst kanske tre romaner av Falkenland tidigare men de tycker jag enormt mycket om. Det är något med språket och den suggestiva spänningen som kryper in under skinnet. Jag minns henne som otäck, skrämmande och det jag har läst var nog mest historiska romaner.
Jag har för mig att jag läste någon eller några recensioner när den här boken kom som gjorde mig mindre sugen men jag minns inte alls vad de skrev längre. När jag nu plockar upp boken så är det med en något dämpad lockelse, men längtan och förväntan finns ändå där. Tyvärr blir den lite grusad för det här är inte som jag minns Falkenland.

Att gå direkt från Bohmans ”Den andra kvinnan” till det här är nog ingen dum idé dock. Språket och den ödesmättade stämningen påminner om varandra. Huvudpersonen, Eva i det här fallet, står också ganska mycket utanför historien och betraktar sig själv i båda berättelserna. Men det här är en helt annan bok. Och ett annat språk också egentligen, vilket ganska snabbt blir tydligt. Och jag är inte helt övertygad.

Eva är en kvinna som åldrats utan att hon själv riktigt har hängt med. Hon och hennes man bestämmer sig för att testa ett fritt förhållande för att Eva ska få utforska sin sexualitet och bejaka sidor hon inte kunnat utforska med sin man. Det slutar dock med att mannen förälskar sig i en ny kvinna och de går skilda vägar utan att Eva hittat vad hon söker. Hon ser sig i spegeln och känner inte igen sig själv. Ibland tycker hon att hon ser löjlig ut med sina rödmålade glupska läppar och sitt blonderade hår ihop med de torra åldrade benen. Hon tänker sig hur folk skrattar åt henne och pratar bakom hennes rygg. Hon förälskar sig i en transsexuell man, Sam, som bara se henne som vän då han själv är hopplöst förlorad i kärleken till en gift kvinna, Lili.

Fokus ligger också på kroppen och på det groteska, i den här boken. Det är det plastiskopererade, det överdrivna, transexuella, åldersskillnader och självförakt. Eva och hennes man, David, har också en son, Florian. Tillsammans med honom flyr Eva landet till Spanien i hopp om att hitta äventyret. Någon eller något som ska se henne och göra hennes liv komplett. Det blir naturligtvis inte så.
Ständigt närvarande är också Evas numera bortgångna mor som hon jämför sig med och skriver ner sina tankar till.

Nej, jag är inte säker på att jag tycker lika mycket om det här som det jag läst tidigare av Falkenland. Det skiljer ju sig också ganska mycket. Det är intressant att läsa om människor som normalt inte förkommer i litteraturen, om deras begär och önskningar men jag tycker å andra sidan inte riktigt att de får komma fram som verkliga människor i den här berättelsen heller. De utgör mer av en kuliss för att rama in huvudpersonen Eva och illustrera hennes inre kamp och demoner. Jag har också väldigt svårt att relatera till Eva som person. Man får bara se brottstycken av hennes ångest och personlighet.

Nja, språket är fortfarande fint och gör att jag läser vidare. Dessutom är det trots allt Falkenland och jag läser vidare också för att jag vet att jag ju brukar gilla hennes böcker så jag vill ju gärna avsluta boken ändå. När jag stänger den så är jag dock inte säker på att jag är så särskilt mycket klokare på vem Eva är eller ens vad det är jag har läst. Annat än ett par väldigt tragiska kärlekshistorier och en människa som förtvivlat försöker bli behövd och älskad. Och det kan man naturligtvis relatera till. Alla vill vi väl bli älskade av någon, men jag tycker nog inte riktigt att det räcker för min del. Jag hade hoppats på mer.